onsdag 27 maj 2015

Min prins, rosor och drejat fat


Heej onsdag!
Har ni sett vilken nyvaken prins det sitter i soffan? Pluppen då...*kärlek*


Jag köpte lite buskrosor som snittblomma häromdagen och lade dem i min drejade skål.


Den handdrejade kålen i keramik är ett minne från min och Anders UNDERBARA semester i bl a Höganäs (Skåne) ifjol. Vill ni titta tillbaka på det SUPERLÅNGA inlägget, så kan ni klicka HÄR.


Vilken trötter..*hihi*

Vi kanske lånar svärföräldrarnas husbil och åker ner en sväng i år igen för att hälsa på min käraste väninna S (de befinner sig i Skummelövsstrand under somrarna) Vi får se...vi tar dagarna som de kommer i sommar (förutom min Norge-tripp), och det är ju det som kallas S E M E S T E R tycker jag.


Blir det inte av att åka neråt över i år, så gör vi säkert det nästa år. Jag njöt nämligen varenda sekund av att vara i Skåne. Nära kusten. Få vakna upp fem meter från sandstranden...havets skvalpande...för att inte tala om stunderna med min älskade barndomsvän...


Men det är ju mycket som ska hinnas med under sommarsemestern...


....fokus ligger som sagt -här hemma- främst på grusgång, samt att få upp vårat hus/friggebod.


På fredag åker min äldsta dotter utomlands med två kompisar. De är ju 18 år fyllda, och det är hennes första utomlandsresa på egen hand (utan någon förälder) HON är inte bekymrad över det, men JAG är det desto mer. Tänk om...maler hela tiden i huvudet. Men det är bara att bita ihop och hoppas att allt går bra. Yngsta dottern åker till Gotland efter midsommar, men då får hon följa med en kompis familj -så det känns ju lugnt. Sen ska väl mina två äldsta barn på festivaler i sommar också, och sådant känns också oroligt...

Jaa, hade jag vetat hur jobbigt det är känslomässigt då barnen blir stora och man ständigt oroar sig som förälder (nu talar jag för mig själv), så vette sjutton om jag hade skaffat barn...ta mig nu rätt, jag är oerhört tacksam över mina tre fina tonårsbarn...jag skulle inte kunna leva en sekund utan dem!

Men jag går ständigt omkring och är orolig för deras framtid...hittar de något fast jobb? Kommer de få någon bra partner, eller förblir de ensamma? Kommer de bli lyckliga individer? Ja, listan kan göras oändligt lång. Sen så har jag ju min GAD också, så min oro kan ju tyvärr aldrig hålla sig på LAGOM nivå (trots medicinering)...


Ja ja. Nog om det. Det är ju en dag imorgon också...*ss*
(vissa av er vet var det uttrycket kommer ifrån, hihi)



Kram Linda



Ps. Idag var jag och Anders iväg till Intersport och köpte varsitt set med vindjacka och byxa (jackan var knall-orange), så nu är vi rustade inför vandringarna på Island. Exakt likadana jackor, byxor samt matchande bra skor till...*hihi* 
Vadå pensionärsvarning?.....




1 kommentar:

Sarina sa...

What a lovely cat, Linda. He looks a little bit like our very old lady, Pukkie.
I love her to bits,
Have a nice evening. Very beautiful pictures, as always, on your blog,

Sarina