fredag 30 augusti 2013

Rosa lilja



Med dessa bilder på min blommande lilja, önskar jag er alla en skön helg!


torsdag 29 augusti 2013

Rosens färg


Att jag älskar den ljusrosa färgen -på blommor- är varken en hemlighet eller någon nyhet. Ni kanske minns att jag tidigare skrev om en miniros jag köpt på ICA och planterat ut i rabatten? den hade en blekt rosa färg och var alldeles, alldeles bedårande ljuvlig! Nu blommar den äntligen för fullt ute i rabatten.


Tyvärr ändrade den lite färgnyans sen den blev planterad, men visst är den väl fin ändå?


Den är lite mer mörkt rosa i verkligheten, så på bilderna ser den ljusare ut än vad den egentligen är.


Men jag klagar inte, den är ju SÅ vacker ändå! Den har vuxit sig enorm ute, och nu hoppas jag som sagt bara att den klarar den kommande vintern också.


onsdag 28 augusti 2013

IKEA-lampan


Hörrni, kommer ni ihåg min önskelista häromdagen? En gullig läsare såg den, och skickade ett mail om att hon hade en av sakerna till salu för 180:- istället för 499:-. Och den var helt i nyskick!


Lampan från IKEA! Ser ni den till vänster? Jag försökte få en bra bild i mörkret, men att lyckas fånga det oerhört mysiga skenet gick tyvärr inge bra. Men jag är supernöjd! 

Så tusen tack igen X för tipset, om du ser det här!


tisdag 27 augusti 2013

Blombordet och fågeljakt


Häromdagen tog jag in pelargonerna, då bladen blivit så köldskadade efter de kalla nätter som varit. Nu har det ju såklart blivit varmt igen då, bara för det *blink*


Pellisarna hamnade i vårat sovrum, på ett jättefin blomsterbord som jag köpte på Fruns loppis för en tjuga (!?!) Då var det omålat, och såg inte så mycket ut för världen, men det blev ju hur fint som helst efter att jag målade det!


Det tog 2 timmar att måla det, med alla dess pinnar -så det får vara slarvmålat EN gång bara för tillfället....



Här nedan har ni en bild på hur blombordet såg ut FÖRE målning, och även pellisarna- innan de fick sig en omgång av mig.


Planen är att det ska pryda det kommande gästrummet sen någon dag då något av barnen flugit ut. Japp, det är sant. Jag har redan vilda planer för ett gästrum, där jag ÄNTLIGEN får ta fram bl a min gamla och fina järnsäng....

Idag har vi haft en lugn dag. Ida är hemma från skolan och är sjuk, och Anders har också varit hemma från jobbet idag (men ska gå imorgon) Själv har jag varit enormt trött och slut efter helgens nätter. Det brukar resultera i migrän emellanåt, och nu har jag känningar. Då jag sover så där dåligt mellan nätterna (som i helgen), så tar det nästan en vecka innan jag känner mig pigg igen. Nattarbetets nackdel nummer ett!

Hur som helst, så satt vi läs låg bänkade framför en film på TV:n, då DAGENS jakt började. Idag valde visst en av katterna att ta med sig en fågel in (utan större synliga skador)

Så slutvilat blev det, då vi fick hjälpas åt att jaga den....


Ser ni den? Uppe i fönstret i vårat sovrum. Ser ni fågelskiten längs väggen också?


En björktrast av modell yngre.


Den flög ju hit och dit hela tiden, då vi försökte fånga den. Och SKET gjorde den också -HELA TIDEN!


Till slut fick jag tag i den! Men tror ni inte jag tappade taget om den innan jag hann släppa ut den!


Upp på skåpet med alla terriner...och skita!


För att sedan bänka sig mitt i en av mina plättar i luften.


Och sen vidare upp på canvastavlorna för att skita! Men där fick jag till slut tag på den igen. Så efter att ha hämtat sig lite i handen utomhus, tog den sats och flög iväg.


Slutet gott. Allting gott idag med då.

måndag 26 augusti 2013

Vardagsrum & musjakt


Jag flyttade mina orchideér till vardagsrummet, och då kändes det lite grann som nytt och fräscht.


Sofforna är lortiga, så klädseln måste bytas (nu igen), men orken finns inte just nu. I morse fick jag ett samtal från Anders då jag var på väg hem från jobbet. Ena katten hade kommit inspringande med en liten mus då Anders hade bråttom till jobbet. En mus som levde. Våra katter är ju ännu så oerfarna jägare, så det enda de klarar av att döda är nattfjärilar typ...Enligt Anders så hade hon behandlat den så försiktigt så.... 

Hur som helst, så efter många om och men fick vi till slut tag på den väldigt pigga lilla musen som hoppade runt hej vilt :/ Har ni sett så söt?


Min 12-åriga Ida ville såå gärna behålla den som husdjur, och ett svagt ögonblick höll jag på att säga ja. Men så kom vi överens om att den garanterat skulle må mycket bättre av att släppas ut i garaget där den förmodligen hade sin mamma och pappa *blink, blink*

Så med en stor portion jordnötter fick den komma tillbaka till friheten och därmed fick den ett andra liv. Slutet gott, allting gott.

söndag 25 augusti 2013

Liten önskelista


Förvaringskorg VIT 149:-, Rusta


Golvlampa LYRIK 499:-, IKEA



Sittpuff linne 599:-, Åhléns


3 stycken ringar i rostfritt stål, en med vardera av mina barns namn 



Prenumeration på DENNA underbara tidning ovan!


En liten önskelista från mig här bara, önska sig och drömma måste man få -eller hur? ;) Sista jobbnatten nu på en mycket jobbig helg med ytterst lite sömn (trots att det är och har varit lugnt på jobbet, tack och lov). Känner mig nu totalt utschasad och matt, hoppas dock ni alla fina läsare får en bra start på veckan!


lördag 24 augusti 2013

Orchideér


Igår sprang jag in en snabbis på blomsteraffären, och då fick bl a 2 orchideér följa med hem -då det var ett bra erbjudande på dessa! Och som jag sagt tidigare, så gör ju det mesta sig bäst i flertal snarare än ental. Nu var det längesen jag hade en orchide, vilket gör det hela ännu mer roligt.

Jag har bara sovit tre timmar efter nattskiftet, så nu ska jag lägga huvudet i Anders knä och njuta av att han grejar med mitt hår (fast det vet han inte om själv än) *hihi*


Pianovy nu igen ;P


Tittar bara in för att önska er en fortsatt trevlig helg!


fredag 23 augusti 2013

Små barn -små bekymmer, stora barn -stora bekymmer....



Ja, det stämmer så skrämmande väl! Med tanke på hur mycket man (i a f JAG) oroar sig för att allt ska flyta på bra för barnen, så känns det riktigt jobbigt ibland! Då de var små oroade man sig mest för om de fick i sig mat, om de utvecklades som de skulle o s v Idag oroar man sig om allt ifrån att de inte ska bli retade, till om de klarar skolan, om de har (bra) kompisar, om de håller sin vikt mm mm 
Listan kan göras oändligt lång.....

Och apropå BARNEN, så fick jag inspiration till att skriva av mig efter att en viss kär väninna skrivit lite angående detta på facebook *blink, du vet vem du är*.

Det värsta jag vet är om någon råkar kalla mig för egoist (ok, Anders har sagt det EN gång då han varit sur på mig). För det är det sista jag är! Ända sedan jag fick mitt första barn som 20-åring, så har mitt liv kretsat kring barnen. Visst -det är naturligt att det blir så, men nu syftar jag på MIN s k karriär...Då jag själv var barn hade jag en mamma som nästan alltid var hemma. Hon jobbade natt ibland på Falu lasarett (vilket hon gör än idag), men var väldigt mycket ledig. Och hon fanns ALLTID hemma då jag och min bror kom hem från skolan. Hon fanns alltid där.

Jag har alltid haft för avsikt att ALDRIG låta mina barn gå på dagis/fritids hela dagar, såsom 6.30-17. Jag vet att många tyvärr inte har något annat val... Men under hela deras uppväxt har jag anpassat mina jobb och tider efter BARNEN. Jag har ex pluggat, vilket innebar MYCKET tid hemma med egna studier. Jag har jobbat som frukostvärdinna, vilket innebar att jag var hemma senast 12 på dagarna. Jag har provat på att jobba skift deltid inom vården, men insåg att jag hade för lite tid tillsammans med barnen. Jag har pluggat mera, och nu jobbar jag då enbart nätter (med mycket ledighet). I stort sett så har jag anpassat mina sysselsättningar helt efter barnen. Jag har alltid varit livrädd för att komma till den punkten då mina barn ska komma hem efter skolan till ett tomt hus -dag efter dag-, för att behöva ställa sig själva vid spisen och laga mat. Samtidigt som det var viktigt för mig att kunna dra mitt strå till stacken genom att kunna inbringa lite inkomst, så inte bara den andra partnern ska behöva ta allt ekonomiskt ansvar. Jag undanbeder mig kommentarer från er som inte kan eller vill jobba eller som inte har något annat val än att jobba långa dagar....Jag skriver helt och hållet ur MIN egen synvinkel.

Än idag har jag hela tiden med mig i mitt bakhuvud att min son (som ju är diabetiker) måste få mat serverad kring 16-tiden. Visst, idag är barnen stora och jag är emellanåt ute på ärenden den tiden...Men jag ser skillnaden i tänket mellan mig och Anders. Jag känner alltid en press på mig att helst vara hemma då kring middagstid SENAST (om vi är ute och handlar), medans Anders tycker att barnen gott och väl kan fixa mat själva....

Nu är mina barn så pass stora (12, 16 och 18 år), så jag skulle kunna satsa lite mer på mig själv. Välja yrke efter vad jag är INTRESSERAD av, och inte efter arbetstiderna. Men fortfarande gnager känslan och oron i bakhuvudet angående barnen. Jag VILL (liksom min mamma gjorde) kunna finnas där för dem då de kommer hem från skolan. Trots att de spenderar den mesta tiden nu på sina rum, så FINNS jag alltid där...Jag har alltid TID för dem....

Men jag har även mycket egentid numera. För mycket. Det är nog därför jag börjat söka lite mer jobb. Jag har börjat bli lite rastlös allt eftersom barnen växt upp. Tycker att jag ägnar för mycket tid åt att sitta vid datorn (i brist på annat). Jag borde ta mig ut mer på aktiviteter som intresserar MIG SJÄLV. Så som att ex ta upp mitt sjungande. Jag som sjungit i kör i alla år, saknar det verkligen. Men sen barnen kom, lades det ner helt. Jag borde skaffa mig lite mer fritidsintressen som att t ex ta upp mina bugg-kurser, som jag så länge velat. Ta mig iväg och simma. Det är nu jag har chansen, och all tid. Det står väl inte på innan jag får barnbarn och då vill jag ju kunna finnas till och hjälpa till med dem i den mån jag kan och orkar....

Ja, det är inte lätt. Men jag inser ofta att mina behov av att t ex gå ut på krogen emellanåt kommer av att jag blev mamma så tidigt. Jag hade inte fått "leka av mig" innan. Och med det menar jag inte att jag måste prova fler partners, utan bara att få komma ut och dansa/umgås/partaja. Jag ångrar inte en sekund att jag fick barn tidigt. Jag älskar verkligen att vara UNG mamma! Visst finns det brister i det också, men nu är det som det är och jag gör mitt bästa i att kombinera "min förlorade ungdom"/"min avsaknad av karriär" och "min egen utveckling som människa" med det faktum att jag snart har tre fina och väluppfostrade tonåringar vid 38 års ålder....

Jag hatar att skryta. Men jag är jävligt stolt över mig själv som lyckats så pass bra med allt, efter allt som jag gått igenom. Och det är så mycket mer än vad någon av er har en susning om. Nu hoppade jag visst raskt från mitt liv med barnen till mina egna, personliga erfarenheter av allt jag fått lov att genomgå.

Så idag sträcker jag på mig. Bröstar upp mig. Klappar mig själv på axeln. Och säger:

 BRA JOBBAT LINDA!

Avslutar med orden:

Step into my shoes
And walk the life I´m living
And if you get as far as I am
Just maybe you will se
How strong I really am


Tillägg: Jag hoppas verkligen inte detta inlägg ger någon läsare skuldkänslor av något slag, det är absolut inte min avsikt. Alla gör vi så gott vi kan efter våra egna förutsättningar!

Ps. Jag har tagit bort möjligheten att kommentera till detta inlägg. Jag vill varken ha ris eller ros. Jag behövde få detta ur mig, för min egen skull....Tack för att ni respekterar <3

Sensommarbukett från trädgården



Redan fredag igen, tiden bara rusar på! Trevlig helg!


torsdag 22 augusti 2013

Val av sovplats...



Jaa, dom kan dom -våra kära skruttar!

Dags att skörda



Med tre stora äppelträd på tomten, råder det inte direkt någon äppelbrist här hemma. Och nu är det dessutom snart hög tid att ta reda på allt.

onsdag 21 augusti 2013

Mina första RIKTIGA converse


Jaa, det är så. Ca 10 år efter alla andra slog jag till! Fram tills nu har jag levt i en lögn, då jag ständigt burit s k fejk-converse...Nej men mina vanliga vita skor (har flera stycken liknande låga converse) som jag alltid har vår/höst är spårlöst borta! Jag har letat igenom hela huset X antal ggr i ren frustration, som den obotliga kontrollmänniska jag är! Och de finns inte heller att få tag på i någon affär alls nu, så då fick de bli dessa istället.


Nu får vi se om de håller måttet, dock?!

Ser ni mitt fina (ironi) blivande ärr på benet? Det är mitt minne från då jag ramlade i havet och tog med mig den f d kameran under vattnet....