söndag 5 april 2015

Våran lilla båtresa och allergichock


Hej hej!
Nu är vi hemma igen efter våran lilla tripp över till Åbo (Finland) Det är en 23-timmars kryssning, så man går aldrig av båten. Vi har i a f haft det så mysigt! Tråkigt nog -bara- så är vi (och har varit) så förkylda, så vi har varit lite hängiga.

Här kommer i a f lite blandade bilder från resan, tagna med både mobil och vanlig kamera. Här nedan ser ni båten som vi åkte med (fotad genom fönstret) Vi åkte med Silja Line Galaxy.


Livbåtarna hade jag allt koll på, jag som tycker det är så otäckt att åka båt. Det gungade en del då vi skulle sova, och det tyckte jag var obehagligt. Så det dröjer nog innan jag åker båt frivilligt igen.


Hytten vi blivit tilldelad STANK tyvärr av piprök och/eller cigarrök. Så vi blev tvungna att be om en ny hytt -och den nya var det inga fel på (som tur var).


Här har vi stannat till på Åland, i Mariehamn. En av systerfärjorna kan ni se nedan. Det är skönt att två färjor oftast följs åt längs vägen. Det känns lite tryggare, faktiskt.


Mariehamn, Åland.


Vi åt buffé på kvällen, och maten var jättegod. Och det fanns massor att välja bland. Efterrättsbordet gick inte av för hackor, det heller. Tyvärr så plockar man ju på sig mer än man orkar...bara för att det ser så gott ut -allting.

På bilden nedan var jag ju stensäker på att det bruna var någon form av chokladsmet...så besvikelsen blev STOR då jag smakade och det sen visade sig vara -plommonpuré!


Här är vi i aktern och fotar...


Inredningen såg ut som den brukar göra på de flesta båtar. Mörk och murrig...


Tid för att slöa fanns det också! Här spelar Anders ett av hans favoritspel.


En av anledningarna till att vi åkte- var ju då att min "stora idol" Magnus Carlsson skulle uppträda. Och han brände av några av sina låtar, och mellan dem ropade han ut bingonummer (som alla fick vara med och spela på) Efter Magnus var det ju andra framträdanden, och disco längst upp på båten också.


Om ni kollar på min blogg via mobilen så kan vissa bilder bli väldigt suddiga har jag märkt (vet inte varför, tyvärr) Men ett tips i s f är att klicka en gång på bilden så blir den genast hur klar och skarp som helst.

Magnus är ju så gudomligt snygg! Och bra!
Jag och barnen längst fram *hihi*...


Vid två tillfällen stod jag alldeles bakom honom (och hans sambo Mats) i baren -efter att han sjungit...men jag vågade ju aldrig be om en autograf...jag berättade det för Fru Hanna på tel sen. Och då vi precis gått av båten, så hade Magnus gjort ett blogginlägg från båtresan (som du kan läsa och se HÄR), och han hade länkat till inlägget från hans sida på facebook. Och då var ju Hanna inte sen att göra bort mig....


Hänger ni med? Hon skrev alltså till Magnus Carlsson att jag var för blyg för att gå fram till honom -och han svarade! Jag skäms ju ihjäl! Tur att hon och jag har sån där jargong med varandra, så vi bara skrattar åt det *haha*. Nu ser ni ju för den delen vad både jag och Hanna heter i efternamn, så som hämnd- varför inte skicka massa vänförfrågningar till henne på facebook- kära läsare? Gör det! *hihi* Hon besvarar alla, det vet jag! Skämt åsido, jag har flera av mina bloggläsare som vänner på facebook. Folk som jag aldrig ens träffat -eller vet vilka de är, med andra ord. Men det gör mig då ingenting, de är så gulliga -allihopa!


Nedan ser ni solnedgången som jag fotade inifrån bussen.


Hemma hade det inte varit lika trevligt, fick jag veta då jag ringde hem...Min son (på snart 20 år) är ju kraftigt allergisk mot nötter. Han är så pass allergisk att han fått rådet av sin läkare att ständigt bära med sig en AKUTSPRUTA. Men tror ni han gör det? Nej, nej. Det är väl "för drygt" att släpa på...han har ju sin diabetes, och han måste ju ständigt ha med sig sprutor och blodsockermätare m m i alla fall.

Hur som helst, så hade han ett par kompisar här hemma och de hade druckit ett par öl var. Sen lyckades de hitta påskkärringarnas godis (som jag hade gömt) Och sonen är ju jämt försiktig med vad han stoppar i sig...men så smakade han ETT ÄGG -som det visade sig vara choklad i...och NÖTTER. Direkt kände han att det började kännas konstigt i halsen, så han ringde mina föräldrar som rådde honom att direkt ringa 112. Ambulansen kom, och han fick rejält av både kortison och antihistamin. När läget var under kontroll så frågade ambulanspersonalen om han ville följa med in till sjukhuset, eller stanna kvar hemma. Och naturligtvis valde han det sistnämnda, så mycket tid som han har spenderat på sjukhus -i sina dar...

En stund efter att ambulansen hade åkt så kräktes han då tyvärr. Och jag vet att han har reagerat så tidigare (för MÅNGA år sedan) då han också fick en allergichock. Så återigen ringde han mina föräldrar- som rådde honom att genast ringa 112 igen. Och det var tur det, för ganska snart började han få rejäl klåda över hela kroppen. Ambulansen fick så komma hit till Hagbacken en andra gång mitt i natten, och denna gång fick han följa med in till akuten. Inne på akuten fick han mediciner på nytt -under uppsikt. Och nu fick han behålla allt. Så 05.30 på morgonen fick min pappa åka och hämta hem honom igen. En av hans kompisar följde med honom in till sjukhuset, så han slapp vara ensam. Och DEN KOMPISEN är en av hans bästa kompisar. En sann vän ställer ju självklart upp! Och denna vännen är underbar- en stor eloge till honom!

Idag mår sonen i a f bra, som tur är! Mina mamma avrådde honom från att kontakta oss, då hon vet hur orolig jag skulle ha blivit (och jag kunde inget ha gjort för att hjälpa till då i a f ), och det var väl lika bra.

Men ni ser hur mycket EN ENDA LITEN GODISBIT kan ställa till med -för nötallergiker. Usch då.

Nej, nu ska nog vi börja tänka på refrängen här hemma. Kudden väntar! Det tar visst på krafterna att åka båt..*tss* Jag avslutar med en bild på mig och Anders -TROTS att jag avskyr att visa mig på bild.


Vi ses imorgon igen- men då med lite inredning.




Kram Linda





1 kommentar:

vitthusmedrosaknutar.blogspot.se sa...

Vad fin kompis han har som ställde upp så fint. Vad skönt att han fick hjälp så fort och blev bättre och piggare, tänk vad en liten nöt kan ställa till med. Var rädda om varandra. Kram Susanne