onsdag 8 april 2015

Nu behöver vi ett större hus...


...eller, så räcker det med att något av barnen flyttar hemifrån. Inte för att jag vill det heller, då! Men nog kan vi lugnt fylla upp ett gästrum med möbler i alla fall, det är ett som är säkert.

Ibland hittar man ju möbeln med stort M. Visserligen har jag gjort det alldeles för många gånger, då...men denna underbara byrå kunde jag bara inte motstå!


Dessutom var den ju som gjord för att ha växthuset på...
Den är riktigt gammal och tung. Gedigen.


Men det var ju det där med plats för den, som ju inte fanns...
Men som en viss kär väninna brukar säga: att jag ju brukar kunna trolla med knäna vad gäller att skaffa fram yta åt nya möbler..*s*


Nu står den i alla fall här i matrummet, inklämd. Men så fin. Så fin. Och en vacker dag ska den få en bättre plats. En annan dag. Tills dess får den stå där den står.


Annars idag så har dagen bestått bl a av mathandling och läkarbesök. Jag var till läkaren med min fot (som ju blivit ännu mer platt och bred, vilket smärtar samtidigt som det är svårt att hitta skor som passar) Jag trodde att det gick att operera lika lätt som då jag opererades för hallux valgus -på samma fot -tidigare. Men nej. Istället fick jag remiss till ortopedtekniska för att få "hjälpmedel som korrigerar min fotvalv". Sen ska jag ta lite magsårsprover p g a min ständiga magkatarr...

Jag gick faktiskt med tunga steg från vårdcentralen idag. Mycket tunga steg. Jag hade förväntat mig så mycket mera hjälp. Ungefär som att läkaren bara kunde skriva ut ett piller så var alla problem botade och borta. Men jag borde ju ha insett att det inte fungerar så...suck.

Ja ja. Karusellen (utredningen) är igång, så får vi se vart det leder. Jag hoppas morgondagen piggar upp bättre än denna dag gjorde.



Kram Linda




Ps. Ser ni kvällssolens strålar på bilderna? Så ljuvligt!






1 kommentar:

vitthusmedrosaknutar.blogspot.se sa...

Wow, vilket fint skåp du har fått tag i. Även om man kanske har mycket möbler så går det alltid konstigt nog att få plats för ännu mera. Vill man så går det bara. Vad jobbigt med din fot men det ordnar sig säkert.
Kram Susanne