Drömmar och gamla obearbetade känslor?

Vad ni är gulliga som återkommer hit till min lilla blogg dag efter dag. Trots att jag oftast har samma bilder och samma inredning att visa. Inget nytt IKEA-kök. Ingen altan, eller ens en fin entré. Inga nyrenoverade toaletter. Inga semesterbilder från varma länder. Och jag kan tyvärr inte visa upp fina bilder på min smala kropp heller i det senaste modet, eftersom jag är allt annat än smal *haha* Men så ser våran verklighet ut. Och så länge jag jobbar så pass lite som jag gör (ca 64%), med dålig lön -så kommer inga större förändringar att kunna ske här hemma heller. Men det är ett val som JAG (främst jag) har gjort, för att istället kunna få vara hemma mer med mina barn (som visserligen nu är tonåringar) Men jag lever INTE för att jobba. Jag jobbar ENBART för att LEVA. Och jag vill ha ett liv som inte bara består av jobb. Så är det. Men trots avsaknad av mycket jag önskar mig så är jag LYCKLIG!

Jag kan ofta önska att jag hade allt det där jag räknade upp innan. Jag kan verkligen önska ibland att vi slapp sova i källaren, där jag faktiskt senast igår hittade en klokrypare (!) FY, vad äckligt! Googla på DET ni, så blir ni INTE avundsjuka! Men med en ny altan, ett nytt kök o s v så skulle jag få lov att jobba mer eller mindre jämt. Och jag vill inte leva så. Jag vill inte vara en sönderstressad mamma som sällan är hemma...Nu säger jag inte att alla som jobbar heltid är det, men jag vet att JAG skulle vara det. Så, vi får stå ut med b l a klokrypare, gammalt kök och gamla toaletter. Jag hittade faktiskt för några veckor sedan en silverfisk också i ett förråd (!) Men Anders säger att vattenledningen går där, och att det blir kondens -så det är troligtvis därför....

Nåväl. Vet ni. I morse vaknade jag med en jobbig känsla i kroppen. Jag har en förmåga att oftast minnas ALLA mina drömmar. Och jag drömmer mycket. I natt drömde jag att jag var nere på Kanarieöarna och kärade ner mig i en kille där. OBS! JAG ÄR MER ÄN NÖJD MED MIN ANDERS, SÅ TRO INGET ANNAT! Vi var hur som helst jättekära och var tillsammans och hade det underbart där nere. Så kom dagen då jag skulle åka hem och jag var jätteledsen (i drömmen var jag INTE tillsammans med Anders) Väl hemma sen, så slutade killen i fråga att höra av sig. Och då kom sorgen, och känslan av att vara övergiven och utnyttjad. Den känslan var så OERHÖRT stark då jag vaknade. Det tog sin lilla stund faktiskt innan den försvann.

Och jag brukar ju på en amatörs nivå -tyda mina drömmar. Försöka analysera dem och ta reda på VARFÖR jag drömmer som jag gör. Denna dröm var ganska klockren....

Jag har ju tyvärr tidigare fått kyssa ganska många grodor innan min prins Anders äntligen dök upp. Det är inget jag har valt frivilligt, eller ens är stolt över. Det har bara fört med sig negativitet. Tänk bara vad det har snackats...Men idag struntar jag fullkomligt i DET. Hur som helst så har det hänt några gånger att jag har träffat en kille som jag fattat tycke för. Och naiv och blåögd som jag alltid har varit, så har jag trott och hoppats på att det skulle kunna bli något bra. Jag har sällan haft sex med någon med annat än en avsikt och förhoppning om att det skulle kunna bli något mer. De jag har träffat har jag hoppats på att få fortsätta lära känna, med förhoppning om att det kunde leda till något varaktigt.

Men jag har alltför många gånger ISTÄLLET fått känna mig utnyttjad och "lurad". Och det var DEN känslan som jag fick återuppleva i drömmen jag hade. Jag kan räkna upp både en och två och tre killar (och säkert fler) som jag verkligen fattat tycke för, och som jag mer än gärna ville lära känna mer. Men så fort att de har "fått vad de velat ha", så har jag blivit dumpad. Usch, ja. 

Vad lycklig jag är över att jag har mitt på det torra, och att jag har världens bästa sambo!

Jaha, detta var visst "dagens svammel". Jag vet inte ens vad den röda tråden var? Vart ville jag komma? Var det en förklaring på drömmen jag ville åt? Eller behövde jag skriva av mig i ren terapi?

Strunt samma! Jag är så glad att jag ÄNTLIGEN kommit till det stadium i livet då jag bryr mig föga i vad folk tycker och tänker eller säger om mig bakom min rygg! Snackas det, så betyder det tydligen att jag är väldigt intressant som person *blink* Och jag är den jag är. Jag skriver vad jag vill, och jag lämnar ut saker och ting efter min EGEN gräns!

NU måste jag ställa mig vid spisen, barnen är hungriga. TACK för titten och TACK för att just DU orkade läsa mitt svammel!

Kram Linda