Fy vad jag kan vara jobbig med mina saker i våran inredning. Eller våran och våran inredning, Anders erkände faktiskt idag att han inte brydde sig i den alls...och jag klagar inte över det *ler*! Detta skåp har ni sett förut. Men det var ett tag sedan. Detta skåp för med sig så många fina minnen sen vi var nyförälskade. Vi var på våran första lilla semestertripp tillsammans, länk till det inlägget HÄR. Vi sov i bilen. Vi älskade bl a på stranden. Ursäkta att jag säger det, men för mig är det inget fult eller skamligt -utan bara ren och skär KÄRLEK. Vi besökte loppisar och fina utflyktsmål. Och vi hade bara ögon för varandra.
Detta GAMLA skåp hittade jag på en gårdsloppis då, inne i en lada. Det satt där på väggen -lortigt och bortglömt. Och jag frågade om jag fick köpa det. Och den gulliga damen sa ja. Tack och lov så hittade vi det samma dag som vi skulle hem, för skåpet tog STOR plats i bilen....
Men så tröttnade jag på det ett tag och Frun fick köpa det. Och självklart skulle jag komma att ångra mig med tiden. Men nu har skåpet hittat "hem" igen, och allt är frid och fröjd! Jag har målat på det lite, och även lite på väggen (för att dölja gamla spikhål), så om ni ser fläckar är det färg som inte har torkat vid fototillfället.
När jag är ute och promenerar tycker jag om att titta på andras fönster. Vad de har för gardiner och blommor eller annat i fönstren. Och ibland inser jag att vissa ALDRIG ändrar stil eller förnyar sin inredning. Och det är absolut inget fel i det. Jag funderar bara över hur JAG kommer att göra framöver. Säg si sådär om tio år. Jag är ju en person som söker "kickar" och som vill ha förnyelse. Underbart då att jag kan köpa/sälja/byta med mina lika inredningsintresserade väninnor. Men nu har jag ju precis konstaterat att jag måste tänka mig för bättre INNAN jag gör mig av med saker som jag sen kanske ångrar. Men hur blir det då med all förnyelse? Var ska jag få plats med allt? Vi har ju redan ett övermöblerat hem? Dags att söka nya sätt att få "kickar" på kanske?
Ja herregud vad jag svamlar. Jag tänker sällan efter INNAN jag skriver här på bloggen. Utan tangenterna bara smattrar på i en väldans fart, i samma sekund som tanken föds faktiskt. För jo -jag kan erkänna att skriver ganska fort (läs väldigt fort)....
Men sån är jag. Öppen och ärlig, och jag behöver ofta ventilera mig. Då jag exempelvis inte har sett Anders på hela dagen, så har jag en HEL del att säga/berätta/prata om. Jisses. Då kan han bli lite smått less på mig och klaga över att jag pratar hela tiden. Medans jag kan bli irriterad över att han inte är tillräckligt uppmärksam och lyssnar. Ha ha, vilka världsliga problem -eller hur?
Sanningen är den att min Anders är den bästa mannen som finns! Det är inte ofta vi bråkar eller tjafsar. Visst -meningsskiljaktigheter har vi, som alla andra. Men. Anders är verkligen BÄST på många sätt! Anders är exempelvis en klippa på att ställa upp i alla lägen. Det är sällan han säger nej. Det gäller då bara att inte utnyttja hans snällhet. Det är jag snabb att påminna barnen om då de vill ha hans hjälp. Naturligtvis har Anders även andra sidor som retar gallfeber på mig emellanåt, precis som jag har sidor hos mig själv som han gillar mindre....
Nåväl. Jag avslutar hela detta nattliga "svammel" med en bild BEHIND THE SCENES. För att ni ska få se hur man lätt kan välja vad man vill visa här på bloggen -och inte. Bilderna ovan var ju ingen konst att ta. Men här nedan ser ni hur det FAKTISKT såg ut om jag zoomar ut....
En sambo som ligger raklång i soffan framför teven med en STOR godisskål och läsk bredvid.
Han är van vid att jag alltid springer runt med kameran, så dörrarna till TV-skåpet stängdes då jag tog bilderna ovan. Haha, ja ni kanske tror att vårat hem alltid är perfekt städat och rent. Men vilket liv skulle vi ha då?
Som sagt -man väljer vilka vinklar och vrår man vill fota och visa....
Kram på er!//Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar