Min älskade farmor Kaija var konstnär då hon levde. Idag är hon död sen många år tillbaka, tyvärr. Hon dog -alldeles för ung- i leukemi, plus att hon hade svår alzheimer och var totalt dement på slutet. Hon var finsk och bodde i Finland. Hon levde själv, då min farfar lämnade henne och försvann strax efter födseln av min pappa (som förblev ensambarn). Jag minns så väl resorna till henne, och de gånger hon kom och hälsade på oss. Jag ÄLSKADE min farmor. Hon luktade alltid så gott, och klädde sig alltid så fint och elegant. Hon tog alltid hand om alla -i hennes ögon- övergivna djur. Hon älskade djur -precis som mig! Hon hade verkligen ett hjärta av guld. Hon skickade alltid paket till mig då jag var liten, med de finaste klänningarna...riktiga prinsessklänningar.
Och så var hon som sagt konstnär.
Dessa tavlor -som jag visar upp idag- föreställer mig som tioårig flicka, samt min mamma (som vid tillfället var 28 år) Året var 1984.
Tanken från början var att vi skulle vara med på samma tavla, tillsammans jag och mamma. Men jag hade lite för svårt att sitta still, tydligen *S*
Så farmor fick måla av mig i all hast, medans mamma fick sitta åtskilliga timmar....
Därav TVÅ STORA tavlor -som hör ihop.
Jag måste rama in dem på nytt -på ett galleri- framöver, då de ursprungliga ramarna har gått sönder. Och det behövs åter någon syra för att inte teckningarna ska gulna med tiden....
Hur som helst, så är detta jättefina minnen för mig. Jag har fler alster efter en min farmor, och jag tror att jag har visat lite av det förut. Kanske har jag även visat dessa tavlor tidigare?
Må så vara.
Mina minnen av farmor kommer alltid att vara ljusa och varma, trots att jag har fått återberättat för mig hur jobbigt hon egentligen hade det på många sätt (som jag inte tänker gå in på här av respekt för min familj). De sista åren då hon var svårt sjuk, tilläts jag inte träffa henne för mina föräldrar. De ville att jag skulle minnas henne som den hon varit som frisk. Och jag minns henne ur ett barns perspektiv. I min och farmors värld fanns bara lek, gos, mys, värme och massor av kärlek. Oändlig och villkorslös kärlek. Farmor avgudade mig, och jag älskade henne över allt annat. Hon kallade mig alltid för PIKKU KULTA (betyder ungefär litet guld)
Älskade farmor Kaija. Om jag bara fick träffa dig igen. Du är saknad.
Nej, nu får jag sluta drömma mig bort och hitta massa undanflykter. Röja i garaget var det!.....
Kram Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar