Typiskt mig...

Hej bloggisar!

Passar på att skriva till er då jag plötsligt hamnade själv på Säters tågstation. Min minsta dotter på 14 år är nu på väg till pojkvännen i Gnesta (och det ligger INTE i Stockholm som jag tidigare har hävdat) för första gången själv. Jag skulle bara följa med henne in i tågvagnen för att hitta rätt plats...då började tåget rulla...så typiskt mig! Det lustiga är ju att det här i Säter finns ett mentalsjukhus...jag kanske ska ta in där eftersom jag snart går under av oro då hon själv ska byta tåg i Stockholm...

Min lilla flicka! Nåväl. Nu kommer Anders efter med bilen och hämtar upp mig...Säters mentalsjukhus får klara sig utan mig denna gång...*blink* Håll tummarna för att allt går bra för dottern! (Då hon kommer fram till Gnesta så möts hon såklart upp av pojkvännen och hans mamma)

Kram från en orolig hönsmamma!

PS. Ser bilden suddig ut, så klicka då på den