Utbrändhet vs depression och minigran i plast (i år)

Hallå där!

Jag har i någon vecka gått och funderat över om jag ska ta in små minigranar eller inte. Men så mindes jag att de i kombination med orchideér inte är så bra.

Och då jag letade bland julsakerna, så såg jag ju att jag faktiskt hade en minigran i plast (från IKEA). Den köpte jag i fjol just av den anledningen -att mina orchideér blev ledsna av minigranarna jag annars alltid brukade ta in denna tid på året.

Så nu slapp jag dessutom ta mig ut i skogen (läs dikena)..*hihi*

Den uppmärksamme kan även se att mossan i adventsljusstaken (skålarna) på kistan är utbytt mot bakplåtspapper. En viss liten kattunge kunde nämligen inte hålla tassarna i styr...

Nu raskt över till något annat!

Idag läste jag en sak på facebook som gjorde mig riktigt upprörd. En av våra kära "bloggisar" berättade att hon varit sjukskriven ett tag nu, men att hon ofta stöter på frågor/funderingar och massor av andra åsikter från folk som ifrågasätter hennes mående....

Jag vet precis vad hon går igenom. För några år sedan (medans jag hade min gamla blogg), så gick jag in i väggen. Depression/gå in i väggen..strunt samma...jag blev att må mycket dåligt psykiskt. Jag blev sjukskriven från jobbet under en lång period. Jag fick rådet av min läkare att bland annat försöka göra saker som jag tyckte om (då allt kändes svart, motigt och tungt) Jag grejade hemma i den mån jag orkade, och jag tog mig ut på saker och träffade folk i min egen takt. Jag trodde även att jag mådde bra av att springa ute på krogen. Vad jag inte visste DÅ var att just det fick mig att må ännu sämre. Och trots att det blev allt mer vanligt att jag fick lov att uppsöka akut hjälp -de nätter jag var ut på krogen- så insåg jag inte att dessa utekvällar faktiskt var riktigt destruktiva för mig. Jag gjorde mig själv illa på många sätt, och det är inget jag vill skriva mer om här med hänsyn till mina barn. Men summa summarum så mådde jag riktigt, riktigt dåligt. Jag levde dessutom i ett förhållande som inte heller var bra....

Och precis som -denna bloggerska i fråga- så började folk prata bakom ryggen på mig. Flera av mina arbetskamrater hade vilda diskussioner på jobbet om huruvida jag verkligen mådde dåligt eller inte? De läste ju min blogg och där verkade ju allt vara frid och fröjd. Precis som att jag skulle dela med mig av mina mörkaste tankar, känslor samt mina akuten-besök/ambulansfärder och medicineringar HÄR?....Inte ens mina föräldrar känner/kände till hur dåligt jag mådde och allt som hände mig de gånger jag fick söka akut hjälp och/eller läggas in..och de är inte intresserade av att jag har en blogg heller, så...

Skitsnackarna ifrågasatte -hur som helst- DESSUTOM hur jag kunde ha råd att skaffa hund (som jag då gjorde), medans jag gick hemma och var sjukskriven? Vad är det för JÄVLA SÄTT (rent ut sagt)??!! I så många år efter det så har jag brottats med en enorm ilska och besvikelse över detta svek. Hur kan man sparka så på en människa som redan ligger? Jag finner bara ett svar: avundsjuka! I detta fall så trodde de säkert att jag gick hemma och hade det riktigt gott. MEN. Depression syns inte alltid på utsidan. Speciellt inte om man är som jag. Jag drar ALLTID på mig en mask om jag träffar folk (även om jag mår dåligt) Jag har alltid ansetts vara en glad och trevlig tjej. Få vet att det inte alltid är den riktiga Linda.

Grejen är ju den...att om dessa skitsnackare hade ringt mig eller på annat sätt tagit kontakt med mig, så tror jag inte de hade behövt analysera mitt mående så värst mycket mer. Tänk om de bara känt till alla mina otaliga besök till akuten med svåra panikattacker, mina tablettintag eller mina ambulansfärder som mina mörka tankar var upphov till...fast samtidigt -ska de verkligen behöva bli informerade om det? Räckte det inte med att jag faktiskt var hemma och var sjukskriven av en anledning? Usch och fy. Jag lärde mig hur som helst en sak av det. Och det är att ALDRIG DÖMA EN ANNAN MÄNNISKA! Tyvärr beskriver det ju dock de flesta av jordens invånare på pricken. Hur många dömer inte andra utan att ha en susning om vad han eller hon har gått/går igenom?

Många gånger var jag så arg och ledsen att jag bara ville åka och söka upp dessa "skitsnackare", för att sen trycka upp mina läkarintyg i deras nunor. Men sen kom jag tack och lov till sans och insåg att de som snackar förmodligen inte mådde så bra själva heller. Efter denna period i mitt liv är jag väldigt allergisk mot skitsnack. Det märks ganska snabbt vilka som "tycker om att snacka", och sådana människor håller jag mig mer än gärna LÅNGT ifrån!

Jaa ni. Det finns så mycket mer jag skulle kunna berätta. Men det har jag ingen skyldighet till. Dessutom finns det så mycket elakt folk som alltid hittar sätt att vända allt emot en. Om jag bara visste att alla ni -som är här inne och läser- är av gott virke så skulle jag kunna öppna mig mer och ge er fler detaljer -bara för att jag ändå har ett visst behov av att få "prata om det". Men som läget är -så får jag hålla lite grann på min integritet. Jag tycker jag är mycket mer öppen än andra ändå...

Mm...det var lite av vad jag "behövde få ur mig" idag. Idag mår jag mycket bättre. Men visst finns ärren efter de öppna såren kvar...

Nåväl. Nu väntas en ny vecka, och jag fortsätter att hålla koll på mobilen...*blink*

Kram på er!//Linda