Hyacinter -och om en ny dörr som står lite på glänt...

Hej på er!

Idag har jag fått lite glada nyheter. 

Jag har ju sen en tid tillbaka sökt ett jobb som i många år har intresserat och lockat mig. Det är ett jobb som får många att höja oförstående på ögonbrynen. Ofta möts man av fördomar samt förskräckta:

-Va, HUR kan du vilja jobba med något sånt? Vad äckligt!

eller 

-De som jobbar med sådant måste ju ha någon form av störning?

Så kanske det är. I don´t care. Vi var sex stycken som blev kallade på intervju till detta -speciella- jobb. Och idag fick jag ett mail där det stod att de ännu inte hade bestämt sig för VEM de ville ha, och chefen i fråga ville att vi var och en skulle komma och vara med en dag på detta jobb (i fråga) Jag har varit med på ett sådant här jobb förut, så jag vet hur det är. Men det känns ändå som en enorm möjlighet. Det ska bli både spännande och otäckt. Många av er har säkert räknat ut vid det här laget vad det är för jobb, eller hur? Jag vill tyvärr inte skriva i klartext vad det handlar om, då det väcker enorma fördomar. Förstår ni vad det är, så kan jag bara säga grattis. Till er andra..så får ni tyvärr fortsätta vara nyfikna...

Jag blev i fredags ordentligt grillad (på anställningsintervjun) i en timme av hela tre personer, och det var en pärs för sig! Nu inväntar jag svar -från chefen på detta nya jobb- angående vilken dag som JAG ska prova att gå bredvid, och jag kommer att återkomma kring detta. Men ni kan ju gissa att jag är nervös, förhoppningsfull samt orolig och fundersam...ja...all min vakna tid går faktiskt åt kring att grubbla runt detta. Och jag ber er kära läsare att hålla en tumme (eller två). Be en bön, eller på annat sätt ge mig styrka och kraft. Jag VILL verkligen ha det här jobbet. Samtidigt som det skrämmer mig enormt. Och om jag förstått det rätt, så är vi sex personer som "slåss" om det. Jag intalar mig själv att jag inte kommer att bli den lycklige (mycket för att inte bli alltför besviken sen) Chansen är ju dessutom väldigt liten då vi är hela sex stycken, och SÅ bra är jag tyvärr inte...Det är klart jag hoppas innerst inne..men jag tror inte jag är mentalt lika stark -som de andra? Nu får man ju gå bredvid så lång tid som var och en känner att den behöver, men så är det inte vilket jobb som helst heller....Jag kommer hur som helst gå YTTERLIGARE en stor erfarenhet rikare ur det här, och jag måste samtidigt peppa mig själv. Jag måste sträcka på mig och vara STOLT över att jag faktiskt var en av sex som blev kallad till intervju, och som de ändå -efter det- ger en chans att "visa vad jag går för" genom att vara med en dag!

Det här skulle kunna vara en vändning för mig vad gäller min hälsa och mitt mående (främst min sömn -som ju är A och O), då jobbet är dagtid mån-fredag. Men, men...jag tror inte jag har sådan tur. Det visar sig. Må bäste man (eller kvinna) vinna. Och jag håller såklart tummarna stenhårt för mig själv! 

Kram Linda