Från och med nu...

...måste jag nog tacka nej till allt som inte är ett måste. Jag är så slutkörd, att jag håller på att braka ihop totalt. Förhoppningsvis har jag bara en dålig dag idag...men jag har ändå sett tecknen länge...1. Jag har så extremt dåligt minne numera. Jag tappar ord, och glömmer saker. Konstant. 2. Jag kommer allt mer ofta på mig själv med att exempelvis vara på väg att lägga in plånboken i kylskåpet. 3. Det känns som att jag bara är irriterad mot allt och alla hela tiden -främst min stackars familj. 4. Jag har min mask, den är jag duktig på att bära då jag går ut. Men eftersom den blir mer och mer svår att sätta på, så blir jag rädd. 5. Jag sover nästan aldrig en hel natt nu för tiden. Jag sover oftast bara ett par timmar åt gången. 6. Jag gråter. Och gråter. 7. Ingenting känns roligt längre (innerst inne). Min terapeut (som jag träffar en gång i veckan) säger att jag hela tiden ger dubbla budskap. Det är som att jag inte ens kan hålla tankarna samlade i en riktning.

Jag har ju egentligen ensam vårdnad (kan man säga) om barnen. De är hela mitt ansvar. Det är bara JAG som går på utvecklingssamtal, föräldramöten och läkarbesök mm Det är bara JAG som ser till att de har allt de behöver. Det är bara jag, jag, jag...Anders har ju fullt upp nästan varje helg, han är inte hemma så mycket. Så hem och hus samt trädgård blir bara MITT ansvar att ta hand om. Och tre våningar som ständigt behövs städas...Sänk kraven tänker nog många...men nej, jag har inte så skyhöga krav som ni tror. För bara ungefär en vecka sedan hittade jag fem (!) silverfiskar under rumsbordet (kistan)...där gottade de sig i gamla chipsrester och godisbitar som katterna rullat dit. Så nej -det är definitivt inget kliniskt hem det här inte. Så är det.

Jag tar en paus från bloggen på obestämd tid. Jag måste kämpa på. Så är det bara. Jag har ingen ersättare. Blogg och andra ting får då stå tillbaka. Jag väljer att skriva om detta öppet, då jag ingenting har att dölja eller skämmas över. Idag orkar jag inte sätta på masken. Men den kanske är lättare att sätta på imorgon. Det måste den vara. Som så många andra måsten...

Ta hand om er.

Kram Linda