måndag 5 september 2011

Barn gör inte som man SÄGER, dom gör som man GÖR

Mmm, det är inte alltid så lätt att uppfostra barn genom att SÄGA en sak, men SJÄLV göra en annan....Min minsta dotter på 10 år är ett riktigt socker-troll, precis likt mor sin :/



Bilden lånad från nätet-ledsen om jag frestar någon :/


Idag på vägen hem från affären sög det lite extra i hennes mage eftersom min bonusdotter fått handla godis och inte MIN dotter. Anledningen till det vara att min bonusdotter hade sparat sitt lördagsgodis, och då MIN mage skrek efter godis igår kväll så frågade jag om jag kunde få byta bonusdotterns orörda påse mot det dubbla dagen därpå....JOJOMENSÅATT, SÅ går det ofta till i våran godisätarfamilj....


Min dotter berättade i a f i bilen, lite avundsjukt- att då hon blev stor så skulle hon jobba och tjäna pengar så att hon kunde handla så mycket godis hon ville!


-Ja men om du då blir så tjock att du inte orkar gå till affären då? Ifrågasatte jag och Anders. Jo DÅ skulle hon minsanna skaffa en PERMOBIL!


-Ja men om det inte finns permobilar som är tillräckligt stora om du ätit så mycket godis att du blivit jätte, jättetjock? Frågade vi....Jo men då skulle de få TILLVERKA en STÖRRE PERMOBIL till henne!


-Ja men då alla dina vänner sen vill ut och roa sig och kanske gå på tivoli, och du inte får plats i karusellerna då? Frågade vi...Hmm, då blev hon lite tyst och undvek att svara närmare på frågan....


-Om du vill gå på bio och måste sitta med varsin skinka på TVÅ stolar för att du inte får plats då? Fortsatte Anders....Tystnad som övergår till skrik:


-OKEJ, OKEJ jag SKA inte BARA äta godis då jag blir STOR vrålar ungen rakt ut i bilen sedan gång på gång medans vi andra viker oss av skratt :)


Dessa ungar...men saken är den...att BARN INTE GÖR SOM MAN SÄGER, DE GÖR SOM MAN GÖR....Och med en mamma som älskar godis, kan det bli lite VÄL dubbla budskap...Nog om det och mina brister ;) !


Idag har jag haft ett långt, energigivande samtal med Anders. Han är verkligen fantastisk den mannen! Många i min omgivning har det som sagt tufft just nu, och samtalen med honom- liggandes på hans arm- fyller mig så med ny kämparglöd! Nu har jag fått nya krafttag så jag orkar fortsätta stötta! :) Man kan ju bli lite väl uttömd med det jobb jag har också...bara elände....:(


En sista sak som jag funderade på...ser att mina läsare har ökat, verkligen jättekul! Samtidigt som jag blir lite orolig...jag är ju ganska utlämnande...och vill inte hamna i den sitsen igen då det pratas bakom min rygg pga vad som läses på bloggen, hur det tolkas, hur JAG tolkas osv...Jag vill inte få den ofrånkomliga ökande pressen igen, på att jag måste visa bättre och bättre bilder hela tiden, samt göra tätare och tätare inlägg.Fortsätter det att öka, så kanske jag tar mig en allvarlig funderare...Ni som läser vet så mycket om MIG, själv vet jag ingenting om ER.....Att ha över 400 läsare/dag (som jag tidigare har haft) var inte bara av godo, tyvärr....


Men oroa er inte, ÄN så länge är det lugnt :) Tack för att ni tittar in och vill komma tillbaka!

2 kommentarer:

LiveAsYouLearn sa...

En blogg använder man sig ev först och främst för sitt eget välmående. Det ä skönt att skriva av sig hur man känner just då, eller hur man mår. Jag gjorde också det misstaget att va FÖR öppen om vad jag tyckte och kände, i min förra blogg. Men vadå, det var ju så jag kände. Det är den jag är. Varför ändra på det eller sluta skriva av sig bara för att vissa inte gillar det. Då kan dom sluta läsa i så fall.
Fortsätt du :)

NerbyKatta sa...

Du ska vara precis som du är! Ni verkar vara en superhärlig familj :)
Du ska inte heller känna press att blogga. Vi som läser din blogg är såå nöjda som det är. Är helt säker på att alla tycker som jag :)

Många kramar Katarina <3