Min prins & lite bloggtips

Hej igen!

Några bilder på min allra bästa och finaste prins...

Så go. Så underbar. Men även lite missbildad. I tassarna. Han saknar trampdynor lite här och där, och på ena tassen har han även dubbla trampdynor (de sitter liksom ihop).

Han verkar inte lida av det mer än att han ogärna hoppar upp och ner från bord/diskbänk e t c

Han kanske inte ens har det intresset av att vara uppe på bord...? Men JAG tror och inbillar mig att han har lite känsliga trampdynor, så att det är därför han undviker detta? Och därför känner jag lite EXTRA för honom. Min Prins. Min Laban.

Han var den jag bestämde mig för direkt då jag såg honom bland alla söta, små kattungar (utan att veta om hans missbildning). Och jag minns att dagen D då vi skulle få hämta hem honom, så låg han alldeles själv på en dyna på golvet -ihoprullad. Det såg så ensamt ut (han led absolut inte, utan hade det alla ggr superskönt)...men mitt mammahjärta fick mig att hämta honom direkt...och sen dess har han varit min älskling. Den första tiden sov han tätt intill min hals...men nu är han "stor", så nu ligger han helst själv i soffan...*hihi*

Ja, dessa älskade fyrbenta!

Vet ni, jag har glömt av att tipsa er om en blogg...de flesta BLOGGARE känner redan till den, men ni som INTE gör det -tycker jag ska titta in. Jag har följt denna blogg i många år. Hon som driver bloggen är en stor förebild på många sätt. Hon har gått från att jobba som förskollärare -till att bli egenföretagare. Hon fotograferar reportage till bl a inredningstidningar. Dessutom har hon släppt en egen bok. Hon har även bytt livsstil helt och rasat i vikt -genom att äta LCHF-kost. Hon tar enormt vackra bilder och är en stor inspirationskälla.

Tragiskt nog så har hennes dotter på 16 år nu gått och fått leukemi, men tack och lov så ser prognosen god ut . Hon och dottern har valt att skriva öppet om detta. Jag tycker de är fantastiska. Makalöst starka som kämpar på, och som försöker hålla skenet uppe på ett mycket positivt sätt (men vad vet jag..man kanske inte har något annat val). Förlåt...jag brukar inte ha svårt att uttrycka mig i skrift, men just nu kan jag inte få fram "rätt ord"...Jag vill hur som helst tipsa er om att följa denna underbara familj, och deras gemensamma kamp mot cancern. Lämna gärna en kommentar, ett hjärta eller bara en kram för att visa er omtanke...Speciellt ett inlägg berörde mig enormt, och det kan ni hitta HÄR (skrolla ner till inlägget som heter "En dag med cancer och One Direction". Men jag varnar för att ni garanterat kommer att bli ledsna, så ta fram näsduken..För att komma till hela bloggen, kan ni klicka HÄR. Och för att komma till den 16-åriga dotterns egna blogg så kan ni klicka HÄR.

Jag känner så med denna familj, och jag är övertygad om att jag själv inte skulle klara av att vara lika stark...Nej, jag vet inte vad det är med mig...jag får inte fram det jag vill "säga" här...gå helt enkelt själva in och läs...

Jag tycker som sagt att de verkar vara en fantastiskt varm familj, och jag känner starkt med dem. De orden får avsluta detta luddiga inlägg....

Kram Linda