tisdag 18 november 2014

Renarna har kommit fram, och någon jävlas med oss....


Å bästa ni!
Nu kan det komma ett mail -eller ett telefonsamtal- precis när som helst. Mitt liv KAN komma att förändras över en sekund. OM jag skulle få jobbet (som ju är dagtid), så kommer både min kropp och själ att må bättre. Och att gå från 67% upp till heltid blir dessutom verkligen ett lyft för ekonomin. OM jag får jobbet vill säga. Jag vet ju än inte om jag klarar av det ens? Ja ja, hur som helst! Nu är jag i alla fall riktigt nervös inför vad det blir för besked. Jag både hoppas -och inte. Jag låter er naturligtvis få veta sen -ni med. Jag vet att de flesta inte skulle gå ut så öppet med sånt här..men jag är ju inte som andra *blink* Jag skäms inte över att behöva få berätta att jag fått ett nej...


Mammografin gick i alla fall bra idag (läs igår) FÖRUTOM att det SÅKLART var han jag känner som kom och ropade upp mig *pinsamt* Men jag bad då faktiskt om en annan....

Jag måste berätta en annan sak, som jag har glömt....

Vi hade ju i somras någon eller några som stängde av pumpen till våran pool under nätterna. Säkert ungar som ville jävlas? Men nu händer det saker igen. För en tid sedan så plockade någon eller några bort sonens vinge/spioler bak på hans ena bil under natten. Dessutom så "roar" sig någon nu med att dra ut sladden till motorvärmaren -på hans bil- nattetid...mycket lustigt -NOT!

Och i lördags fick jag ett mycket märkligt samtal -sent på kvällen- från ett dolt nummer. Jag hade tidigare en annons ute på våran studsmatta. Den var först till salu, men då ingen nappade så skänkte jag bort den. Nu frågade personen som ringde med förvrängd röst om studsmattan fanns kvar. Då jag berättade läget så sa han att det var synd, och att jag kunde ha sålt den till honom. Sen plötsligt frågar personen i fråga om jag var arg? Han påstod även att jag lät arg. Då jag skrattade bort det och nekade, så frågade personen ifråga om vi skulle fika någon dag? Då fick jag nog och sa tack och hej.

Säkert en busringning, men jag tycker ändå det är lite obehagligt...

Nåväl. Nu ska jag krypa ner under täcket bredvid min sjukling. Och telefonen? Den ligger också tätt intill -med LJUDET på.


Kram Linda





Inga kommentarer: