tisdag 14 januari 2014

Det var en gång....



Nu är jag så ivrig att jag kan spricka, men ÄNTLIGEN har jag fått tillstånd att delge er en sak. Jag har fått äran att vara korrekturläsare åt en god vän. En kille dessutom. Han skriver sin första bok. Och idag -kära läsare- tänkte jag/vi låta er få läsa ett smakprov. Och även gärna lämna en kommentar och/eller rösta i kolumnen på högra sidan av bloggen.

Det roliga med denna roman, är att han (vännen i fråga) aldrig har läst någon av böckerna i serien Fifty Shades Of Grey med E.L James.....

Det som publiceras här, är ett sammandrag av första delen.

Varsågoda, trevlig läsning!


"En, två, tre, fyra, fem, sex och sju.
Sju tusenlappar låg på skrivbordet i lyxsviten.
Inte illa för två dagar. Två dagar med Karin.
Jean som kommer från en medelstor stad och passade aldrig in, lyxprostitution passade honom väl.
Han kändes lite världsvan både i sättet och stilen, han hade inte lyxmärken men det såg så ut...
"Du kommer inte härifrån va ?" "Vad ska du ut på ?"  "Kolla killens dansskor" var några av kommentarerna.
Han var nog klassad som lite kuf eller bara gay. Kostymkläder och konstiga skor.


Jean sitter i baren på Arlanda och tar en öl och väntar på Gabriella.
Gabriella är lyx rakt igenom, från topp till tå, inte vräkigt och osmakligt eller nyrikt utan sofistikerat och elegant.
Hon är fyrtio år, ser yngre ut, medans hennes sätt känns äldre. Väldigt framgångsrik på en reklambyrå.
Hennes man som är femton år äldre är VD på ett känt börsbolag. Dom gör sällan något ihop, hon snygg, han tråkig. Hon vill spendera, han pensionsspara.
Hon har en porsche som hon sällan använder, istället tar hon sin röda italienska vespa in till kontoret i stan.
Hon gillar att göra entré. Och sex. Och dyra resor. Och exklusiva kläder. Hon tar för sig. Och hon kallar Jean för "lilla ponken". Det skiljer sju år mellan Jean och Gabriella. Jean är trettiotre år.
Jean är precis klar med sin öl när han ser henne på håll, det syns direkt att det är hon, vilka ben, vilken gång. Stilen, ser ut som hon ska på affärsmöte och inte sexsemester....
Finns inte en man som inte vänder sig om eller tittar efter henne. Precis som hon vill.
-Och det här ska jag få betalt för, tänker Jean.


-Hej ponken säger hon när hon kommer fram till honom där han sitter i clubfåtöljen.
-Oh vad mysigt vi ska ha, jag går och beställer två glas champagne, sitt kvar säger hon på sitt självsäkra sätt.
Flyget till Portofino går om fyrtiofem minuter.
Prostitutionen fick Jean att tro att han hade ett riktigt etablerat jobb, kanske mest för att det var på lyxnivå, han säljer sig inte på någon skitig bakgata direkt.
Ibland går han runt på stan med portfölj och kostym för att få känsla av ett riktigt jobb.
Sätter sig på restauranger och barer där han vet att många affärsmänniskor sitter. Läser affärstidningar och kollar aktiekurser.


Hemma i sin hemstad hade han svårt att träffa tjejer, kanske mest för att han kändes annorlunda. Speciellt tjejer i hans egen ålder kändes avlägset på något sätt.
Han klädde sig betydligt bättre än tjejerna, vilket kanske blev för mycket för dom. Bara det att en man klär upp sig när han går ut en fredag-lördag kväll verkade främmande för många, det gör väl inte en man.
Han drack på ett sofistikerat sätt, ur rätt glas, inte "husets vin", han söp inte, det var han för fåfäng för och det har han gemensamt med många yngre som hellre går på gymet än super.
Engelska och tyska läste han i skolan, spanska och franska läste han själv efter skoltiden och nu gick han kvällskurser i italienska.
Språk och stil är kanske dom viktigaste ingredienserna i en Playboy eller som i hans fall, lyxprostituerad.
Det ihop med hans ålder gjorde honom till perfekt för hans kunder som alla var mellan fyrtio och femtiofem.
Inte för gubbig och inte för valpig, alla hans kunder hade betydligt äldre män än dom själva. Deras män var ofta snåla, otrogna, tråkiga och hade trots alla pengar ingen som helst stil.
Klockan fyra på eftermiddagen hade han bestämt träff med Alexandra på en lyxbar mitt i stan. Hon drack gärna och mycket, bara det var svindyrt.


Hon kom kvart i fem, hon kunde aldrig hålla tider, det första hon gjorde när hon kom var att kyssa honom, tillräckligt länge för att folk omkring började titta.
-Får jag beställa två sexor Hennessy Richard tack, sa Alexandra lite sluddrigt till bartendern. Hon hade druckit någonting innan, vilket brukade vara fallet.
Inne i lyxvaruhuset tog hon fram en Canalikavaj för åttatusen, hon hade koll och bra smak.
Jean provade den framför spegeln, den satt perfekt.
-Prova den inne i provhytten sa Alexandra.
-Ok men jag ser ganska bra här sa Jean, men han argumenterade inte.
Hon följde med honom in i provhytten, drog för skynket, drog ner gylfen på honom och började suga.


Slutet av oktober, höstfärgerna gjorde Paris fantastiskt vackert. Få turister gjorde stan ännu bättre.
Jean var här med Christina för två nätter. Hon hade sagt till hennes man att det var affärsresa, vilket det kunde varit. Christina var ofta i Paris på möten.
Men hon hade aldrig "sett" Paris, det fanns inte tid till det.
Nu skulle det bli lite tid för romantik iallafall.
Dom skulle bo på det mycket exklusiva Raphael med utsikt över Triumfbågen. Hon var väldigt generös när det gällde dyra hotell, men riktigt snål när det gällde att kosta på sig själv.
Handlade kläder på HM och Lindex, när hon tjänade pengar som en manlig VD på ett börsbolag, och hade aktier för ett par hundra miljoner.
Hon var fyrtiotre år, men såg nästan äldre ut. Hon var inte vacker, hade gått alla tänkbara utbildningar och hade toppbetyg rakt igenom.
Men sen hade hon ju press från hennes familj också som var en av landets med framgångsrika och förmögna. Hennes pappa var alltid med på topplistan över dom som tjänade mest.


Det man tänkte på när det gällde Christina var att hon var alltid superseriös. Hon skrattade sällan eller aldrig och det var enorm skillnad på hennes personlighet i jobbet och utanför jobbet.
I jobbet riktigt skarp affärskvinna och utanför nästan osäker och blyg.
Hennes man Georg, hade hon träffat genom pappan. En riktigt ful en, både till utseende och person. Han var konstant otrogen, otroligt med det utseende tänkte Jean, men med dom pengarna och kontakterna så....
Han hade gjort sig en förmögenhet på fastigheter men gillade mest att jobba med media och sätta på brudar på kontoret.


Jean gjorde aldrig bra ifrån sig i skolan. Han hade ganska dåliga betyg, mycket p g a koncentrations svårigheter.
Efter skoltiden gick han i en lång period av vilsenhet, och visste inte vad han skulle göra.
I prostitutionen såg han en drömvärld. Lyx, flotta hotell, weekendresor, dyra kläder.


Ett sms från Karin: Jag behöver dig nu.
Jean åkte till hennes kontor som låg på en exklusiv gata, högst upp låg kontoret i ett elegant hus från 1898.
Karin satt i sin fåtölj när Jean kom in.
-Fan vad sen du är, sa Karin
Hon var ofta lite irriterad och uppjagad, när andra tog en drink för att varva ner använde hon sex som avkoppling.
Hon reste sig upp och gick fram mot Jean. Hon hade skor från Christian Louboutin, pennkjol från Fendi och en uppknäppt Gucciblus.
-Vad arbetade du med ? frågade Jean
-Är du här för att knulla eller ställa frågor, hon var irriterad och alltid bitsk."


Hoppas ni -likt mig- tyckte om det?! Snälla lägg en röst i kolumnen, och ge både positiv -som negativ feedback, och/eller lämna en kommentar till detta inlägg. JAG tycker han skriver riktigt bra (utan att vara partisk), och jag hoppas självklart att det blir en utgiven bok (jag har fått läsa så gott som allt)....

Den som lever får se!


Kram Linda



Inga kommentarer: