Livet är inte alltid på topp

Ni som har mig på facebook har säkerligen sett att jag varit lite låg....och DÅ är det väl inte läge att skriva ett blogginlägg EGENTLIGEN, men jag har behov av att ventilera mig lite nu. Det är MIN blogg, och jag skriver vad jag vill. Punkt slut. Jag försöker att inte vara alltför privat här på bloggen, men ibland pyser det över och jag kommer säkert ångra detta inlägg då jag mår bättre igen. Men det struntar jag i just nu!

Jag tog prover för ett tag sedan som inte var så bra, så häromdagen togs nya prover....Jag äter ju och har ätit BLAND ANNAT stark magmedicin -under lång tid, för att min mage inte är den bästa av magar man kan ha. Och nu har levern börjat säga ifrån. Jag vet inte än hur allvarligt det är innan en läkare har tagit kontakt med mig. Så för tillfället är jag väldigt orolig och ledsen, och det blir ju inte bättre av att det visade sig att jag hade diverse vitamin-brister och högt kolesterol bl a heller. Och så har vi mycket på jobbet nu, med många sorgliga fall -och det påverkar hela personalstyrkan som då blir överkänsliga och gnäller....

Så SÅ är det för tillfället. Jag grubblar och grubblar och är inte alls så närvarande -varken hemma eller på jobbet- som jag borde vara. Jag tänker mycket på hur det ska bli framöver om jag måste sluta med mina mediciner, hur ska det gå?.....Och hur illa är det -egentligen- med levern? Jaa, resten kan ni säkert fundera ut själva....

Mitt i allt så har jag en (av några) fantastiska vänner, min barndomsvän S (som befinner sig på andra sidan jordklotet för tillfället och ett bra tag framöver), men som är de finaste stöd man kan ha. Jag tackar gudarna för henne och för de människor jag har runtomkring mig! Förhoppningsvis oroar jag mig i onödan....vi får se?

Kram Linda

Ps. På bilden kan ni se att terrariet är borta (nerflyttat i tvättstugan)