Tankar och funderingar....

 

 

ÅÅÅ, jag som tog så många bilder som jag för en gångs skull blev nöjd med -häromdagen- och så visade de sig vara oerhört grumliga/suddiga och mörka då jag skulle använda dem i större format här på bloggen.... ja, ja... jag tar nya tag (läs bilder) idag!

 

Ni vet ju sen tidigare att jag verkligen avskyr skitsnack! Det är ett av många exempel på, då en människa sjunker oerhört lågt i mina ögon. Jag har själv varit drabbad. Alltför många gånger. Jag har tagit oerhört illa vid mig (det kan jag erkänna) som den känslomänniska jag är, men jag har lyckats komma vidare. Och lämnat det bakom mig. Men ärren kommer förmodligen alltid att finnas kvar, om inte jag får hjälp -framöver- att sudda bort dem. Jag har fixat grovjobbet, men förmår inte klara allt på egen hand. Jag behöver nog lite hjälp med det sista. Att bearbeta. Få hjälp att tro på mig själv, och välja bort avundsjuka människor som sänder ut negativ energi.

 

Jag är långt ifrån felfri själv, men jag kan stå för mina misstag. Men en sak som jag verkligen försöker passa mig för, är att döma innan jag har fått bilda mig en egen uppfattning. Det finns alltid två sidor av ett mynt. Viktigt att komma ihåg, tycker jag! Att folk tänker/tycker och pratar om en människa som de aldrig ens har träffat eller för den delen känner, är så naivt och omoget.

 

Jag anser mig ha många vänner (dock bara UTANFÖR jobbet som läget ser ut idag, och det är självvalt) Många bekanta, men få SANNA vänner. Det är inte många jag väljer att vända mig till och öppna mig för, men de TRE jag väljer är värda mer än alla pengar som finns! Trots att två av dem finns många mil bort.....Jag har oerhört svårt att lita på folk, och det är resultatet av allt jag varit med om under mina 39 levnadsår.

 

För cirka fem år sedan fick jag lov att ta emot resurser och handlingar av vårdpersonal, för att skyddas från en mycket ond fiende som jag då hade -nämligen mig själv. Det var fruktansvärt. Det är jobbigt att tänka tillbaka på, och jag förtränger det allt som oftast.

 

Vad kan man då göra då man blivit baktalad/mobbad/utfryst eller på annat sätt drabbad? Det är bara att hoppas att svinhugg en dag går igen. Karma is a bitch. Och så försöka bearbeta det hela. Klarar man det inte på egen hand, så ska man söka hjälp.

 

Med de funderingarna vill jag avsluta med något väldigt bra:

 

 

 

 

Jag lånade den från en mycket vacker kvinna -både på utsidan som insidan- enligt vad jag uppfattar henne som. Ni finner henne HÄR.....

 

 

 

Kram Linda

 

 

 

Ps. Gå gärna in här för att stödja kampen mot mobbning genom att köpa en eller flera pins, och med det -visa att du bryr dig. Pengarna går till stiftelsen Friends. Som jag lånat från hennes sida:


DET ÄR LÄTTARE ATT BYGGA STARKA BARN, ÄN ATT LAGA TRASIGA VUXNA


***