Vänskap

Vad vore livet utan vänner? I helgen som var gick jag igenom en ofrivillig kris, och det var fruktansvärt jobbigt! Jag tänker inte gå in mer på det, men jag kan säga att den har börjat vända åt rätt håll. Tack och lov. Och det kan jag bl a tacka mina finaste vänner för! Vänner som månar om -och som bryr sig. Vad vore jag utan er? Ingenting. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, att inga avstånd/pengar eller murar i världen kan hindra människor från att bry sig om varandra.

De två vänner som jag har (så gott som) daglig kontakt med är "frun" och "sis". Jag tänkte ge er -som inte vet- lite information om hur vi lärde känna varandra. 

"Frun" är ju då blogg-Hanna, eller f d Det stora grå huset- Hanna. Vi träffades då jag jobbade som frukostvärdinna på ett känt hotell i Borlänge. Hon var min chef. Jag minns än idag hur hon satt med sitt glas cola framför dagens morgontidning första gången vi sågs. Det sa klick mellan oss direkt. Vi pratade och pratade...och på den vägen är det. Vi fann även ett stort stöd i varandra då vi båda separerade nästan samtidigt. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Vi har rykt ihop ganska många gånger, men vi har alltid sett till att lösa det. Och allt som oftast är det Hanna som försöker reparera det hela, medans jag -med mitt finska blod- gärna vill tjura lite mer först....

Hur som helst, så blev hon att få smeknamnet frun av Anders. För allt som oftast sitter jag i telefonen med Hanna då Anders kommer hem från jobbet eller affären etc. Han har ibland känt sig lite stött och åsidosatt, och blev därför att ge henne smeknamnet frun med förklaringen att "hon får ju ändå veta allt före mig"....Det stämmer naturligtvis inte. Dock. Jag och Hanna har daglig telefonkontakt. Och ofta blir det mer än en gång...senast igår tror jag att vi hördes fem, sex gånger. Vi pratar ofta i flera timmar med varandra. Och vi kan prata tidiga morgnar -som sena nätter. Vad vi pratar om då? Allt mellan himmel och jord. Våra barn. Inredning. Blommor. Vi delar både glädje och sorg med varandra, och det är underbart att ha en vän som -liksom jag- finns tillgänglig på hemmaplan så pass mycket. Vi står varandra mycket nära, vi är som sammanväxta. Hon får mig ofta att skratta, hur låg jag än är. Vi har en speciell jargong oss emellan, som jag inte tror att många förstår sig på. En ironisk, lite aggressiv -men humoristisk- ton. Men vi båda vet att det bara ligger kärlek bakom. Vi vet allt om varandra, och hur den andra fungerar. Hon är en sann vän som jag inte kan leva utan!

Hanna skrev så fint om min blogg häromdagen på facebook:

"Oj JISSES!!!!

De senaste (snart) två åren har jag bara använt mig av mobilen till att surfa. 

Men nu har jag en ny dator och en riktigt bra surfplatta.

Och hjälp vad jag har missat mycket!

Kolla in till min fru Linda och hennes blogg; http://hagbacken.blogspot.se/ .

Så vackert när man kan se bilderna på riktigt...."

Fint, va? Jag blev så glad!

Och så har vi "sis". Sis har jag inte känt lika länge, men kommit henne väldigt nära ändå. Vi träffades via vårat gemensamma intresse -inredningen. Det var via våra bloggar som vi fick kontakt (hon bloggar inte längre TYVÄRR). En dag bjöd jag hem några tjejer på "blogg-fika", och då träffades vi för första gången. Vi kallar varandra sis (systrar) för att vi är så otroligt lika i tankeverksamheten och så mycket annat. En vän man kan lita på i vått och torrt, och som lyckligtvis delar samma stora intresse för inredning som mig (och Hanna) Jag vet att hon alltid finns där för mig -dag som natt. Sis är den som har fått mig att inse hur viktigt det är att VÅRDA ett förtroende, och hur lätt det är att bli baktalad av de man tror vill en väl....Hon är ett klokt stöd, och hon påminner mig ständigt om att vara lite mer "på min vakt".

Även vi har haft meningsskiljaktigheter genom åren, men vi har alltid löst det och även lovat varandra att inget ska kunna få komma emellan våran starka vänskap. Hon var den som i helgen fanns för mig FYSISKT, och som fick mig att skratta då mitt hjärta hade sorg. Hon var den som -precis som Hanna- hjälpte mig att KÄMPA, och inte ge upp! Och imorgon (fredag) är det dags för lite roligheter! Då ska vi nämligen ut på "rajtan, tajtan". Hoffmaestro spelar på ett uteställe här i Borlänge, men innan vi går dit ska vi ha en himla rolig förfest tillsammans några stycken! Längtar!

Sen har jag min kära barndomsvän S, som bor många mil härifrån- men som ALLTID finns där. Hon är den jag kan prata om ALLT med. Inget är för svårt, för pinsamt eller på annat sätt opassande för oss att ta upp. Hon månar enormt om mig och om att jag ska må bra. Allt ifrån min hälsa till min arbetssituation engagerar hon sig i. Hon är guld värd!

De är inte de enda, det finns två till som ligger mig väldigt varmt om hjärtat- men som kontakten (TYVÄRR) inte är lika tät med. Men det spelar ingen roll, för jag vet var de finns. Och de vet förhoppningsvis att JAG alltid finns här för dem! K uppe på berget & A i grannlandet. Love U forever and ever!

Sen måste jag även ge ett av mina X "plats på listan". Han har många gånger fått engagera sig och lyssna på mig då jag varit arg, ledsen eller fundersam och orolig. Och det är jag oerhört tacksam för!

Vänner, ja. Vad vore livet utan dem? Jag är så GLAD och TACKSAM över mina!

Kram Linda