Det finns så många människor som har dömt mig genom alla år, utan att de har haft en susning om vilka skor jag har vandrat i. Det har många gånger känts som hårda sparkar i magen -trots att jag redan har legat ner, med stora öppna magsår. Människor som jag aldrig ens har hört talas om tror sig ha vetat allt om mig. Jag har jobbat hårt med att stå emot alla rykten, fördomar och allt skitsnack i så många år nu. Och idag är jag starkare än någonsin. Vissa ärr finns kvar, men de ska blekna med tiden. Det ska jag se till. Att återigen få knäppa -de som inte trodde på min kärlek till Anders- på näsan, känns som en större seger för varje år vi delar tillsammans.
Deras varningar om mig till honom gör fortfarande ont i min själ. Men vi är starka tillsammans. Anders är min stora kärlek. Fyra år i dagarna har det nu varit vi. Bara en början än så länge. Men jag har aldrig tänkt att den början ska få ett slut...Tack min älskade för att jag får vara din. Tack för att du aldrig lät dig påverkas av allt snack. Tack för att du funnits vid min sida i alla mörka stunder. Stunder då jag bara har velat ge upp mig själv, och livet. Tack för att jag får dela mina dagar med dig. Tack för att du älskar mig ändlöst. Tack för att jag alltid kan lita på dig, jag vet att du aldrig skulle bedra mig, eller på annat sätt göra mig illa. Du får mig att vara den människa jag strävat efter.
Jag älskar dig DÅ-NU-OCH FÖR ALLTID!
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar