Ja men visst var det ju SLALOM vi skulle åka idag -jag och Anders. Barnens sportlov har precis börjat och VI åker slalom? Ja, ja -barnen var hos sina andra föräldrar så därför gjorde vi detta på egen hand denna gång.
Här ovan en mobilbild på mig ifrån bilen när vi är på väg dit. Jag var ganska så nervös -med all rätt- eftersom det var 20 år sedan jag sist stod på ett par slalomskidor.
Anders blir aldrig nervös, han är jämt lugnet själv.
MYCKET folk var det.....
Vi ska snart gå över med blommor och choklad till våra allra bästa grannar, som tack för att vi fick låna hela deras utrustning.
Här sitter vi i liften på väg upp....
Hela 25 olika nedfarter/backar har de här i Romme Alpin.
Och så jobbar en av mina fina bonussöner där också, så självklart åkte vi till andra sidan berget för att heja på honom (där han stod i liften)
Hur det gick då? Jo...efter första åket blev jag kaxig och sa till Anders att jag kände mig säker, och att jag då kunde ta kameran runt MIN hals. Mmmm, men det fick jag snabbt äta upp då jag nästan direkt gjorde en rejäl vurpa där både kamera, skidor, mössa mm flög åt alla håll. DÅ insåg jag att jag nog borde ha lyssnat på grannen, och satt på mig hjälmen....
Fin utsikt!
Här ovan har ni bloggerskan själv (igen)
Det kändes i fötterna nu då man är ovan, kan jag lova.
Och efter att jag -av misstag- hamnade i en svart backe, så gav jag upp. Det var det läskigaste jag har gjort på bra länge. Det gick så fort att jag inte vågade svänga med skidorna. Jag trodde ärligt talat att min sista stund var kommen....Jag själv kallar det nära-döden-upplevelse, så rädd var jag....
Men jag överlevde, och jag kan nog tacka de högre makterna för det *blink*
Hur som helst så hade vi en supermysig dag på tu man hand, jag och min älskade Anders!
Vi ses imorgon igen, då med lite inredning.
Kram Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar