Tittade precis på Jerry Springer (som jag brukar ibland innan jag somnar) Ett avsnitt som väckte massa minnen till liv (igen) Så jag behövde bara skriva av mig lite....
Jag var blind till en början. Andra såg. Inte jag- då. Jag har blivit totalt förnedrad och nedtryckt. Jag har blivit förnedrad framför andra. Och jag är så tacksam över att jag speciellt vid ett tillfälle hade folk runtomkring. Jag har blivit oskyldigt anklagad. Många gånger. Jag har sett hur en kropp kan skaka av riktig ilska. Jag har blivit slagen. Jag har blivit kallad hora. Jag har fått höra att det är synd om mina barn som har en hora till mamma. Då Anders gjorde entré blev han ofrivilligt indragen. Även Anders fick hot över sig. Hot om att bl a en kula skulle sättas i hans panna. Jag har fått X antal samtal till jobbet med hot om att jag skulle få se dödsannonsen i tidningen på den omtalade. Om jag inte kom tillbaka.
Ändå. Ändå gav jag chans på chans innan Anders kom in i bilden. Anders- the love of my life!
Minnena gör ont, och jag förtränger dem duktigt nästan jämt. Men ibland. Som ikväll. Brusar de upp utan att jag kan kontrollera dem.....Och nu kunde jag inte vara tyst. Det behövde komma ut. Kanske det kan hjälpa någon?
Jag har sett ondskan födas i en mans ögon många gånger, och jag vill aldrig uppleva det igen!
1 kommentar:
jag älskar dig <3
Skicka en kommentar