Hur som helst, så var det denna klänning ovan som jag senast föll för. Hur skön som helst. Och med en väldigt bra passform. 299:- på Lindex :))
Till den tänkte jag köpa denna gula väska nedan, men det blev en knall-orange istället från Kapp-Ahl :/ 
Jag är absolut inte den som följer trender, men tyckte faktiskt riktigt mycket om dem- färgerna gjorde mig G L A D !
Och till detta ska det naturligtvis vara färgstarka accessoarer :)
Om fyra veckor får vi äntligen hämta hem honom! Vi har ju haft katt här hemma på prov förut. Mamman till Anders barn är väldigt allergisk, men nu har vi gemensamt beslutat att det får bli byte av kläder då det är dags att gå till henne....Min minsta har också VARIT allergisk. Men då det växte bort på storebror, så verkar det som att det har gjort det på henne med?
Det kanske är helt idiotiskt att chansa, men vi vill så gärna kunna ha en katt- ALLIHOPA! Vi har en överenskommelse med den nuvarande ägaren att hon tar tillbaka honom om det mot förmodan inte skulle gå bra?
Vi bor ju i anslutning till en väg där en buss går fram och tillbaka X antal gånger i timmen (perfekt för mig som saknar körkort) Det promenerar dessutom en hel del folk utanför då denna väg är en av två som leder till Borlänges sjukhus. Men hela baksidan är ju insynsskyddad tack och lov- och jag älskar våran lummiga trädgård! 
Ser ni förresten att jag köpt årets första P E L L I S A R (pelargoner) ? Är alltid tidig med att göra det, så det hinner bli en vända till med pelargoner innan sommaren och så får dessa komma ut sen! De jag har övervintrat i källaren är så ytte-pytte-små än..... 
Jag ser nu att jag kanske borde ha dammsugit och dammat lite innan jag fotade *haha*
Det börjar bli dags att byta ut de nedsuttna sofforna, som har hängt med alldeles för många år nu....
Vi är ena riktiga soffliggare, så varma sköna filtar finns det gott om här hemma- det är ett MÅSTE!
Litet, trångt och övermöblerat- men inte så länge till ;)
Fortfarande kan jag sitta i soffan LÄNGE och bara njuta av åsynen av detta magnifika skåp/hylla.....
Äldsta dottern har svarvat en sådan fin skål i trä på slöjden i skolan...och jag tyckte den passade ypperligt här på bordet ;) Ljus tänder vi så gott som varje kväll här hemma :)
Jag ångrar inte en sekund att jag målade madonnan vit.....
Och det ena olivträdet verkar ha klarat av min brutalitet (då jag delade ett träd till två) *peppar, peppar* Det andra dog.....
Tänk vad lite sol kan jag göra underverk för humöret! Förkylningen är mycket bättre och nu stundar en hel helg lediga utan barn- bara jag och Anders :)
Ni vet att jag har nämnt att jag funderar på att sluta blogga? Det var V Ä L D I G T nära DÅ (den natten) att jag bara loggade in och stängde ner bloggen helt för "allmänheten". Sen tänkte jag mig för både en och två och tre gånger. Jag vill inte göra något alltför förhastat....Men däremot kommer jag att ta bort kommentarsfältet helt (om inte det redan har skett). Då slipper jag DEN pressen på mig, att jag ska hinna med att kommentera tillbaka till er som är så goa och lämnar fina kommentarer här på min sida. Numera är det ju inte så många som kommenterar här längre (vilket jag tycker är skönt på ett sätt) Jag är ju själv urusel på att kommentera hos andra, men det betyder ju inte att jag gillar dem/er mindre för det! Jag tycker det är så skönt att kika runt inne hos "mina bloggar jag brukar besöka", utan att behöva känna att jag MÅSTE kommentera....Självklart kommenterar jag ändå då jag får lust! :)
Hunden slet och kastade rådjuret fram och tillbaka innan Berit Forsman lyckades jaga iväg den. "Sedan tog det 35-40 minuter innan en jägare kunde avliva rådjuret och det fick sluta lida", säger hon.
När Berit Forsman kom hem såg hon hur en hund bitit av båda frambenen på ett rådjur och sargat det svårt alldeles bredvid hennes hus.
– Det såg ut som en mindre slaktplats. Jag förstår inte vad det är för människa som inte kan hålla i sin hund, säger hon.
Familjen Forsman bor nära skogen på Solhöjden i Hönsarvet och har rådjur i trädgården var och varannan dag. När Berit Forsman och hennes man Mikael kom hem vid halv tiotiden i går förmiddag hörde de ett hemskt skrik från en liten allmänning i skogsbrynet alldeles nära huset.
– Vi trodde först att det var två hundar som slogs men såg sedan att det var en hund som anföll ett rådjur, berättar de.
Berit tycker om alla djur och är inte rädd av sig, så hon sprang dit och försökte mota bort hunden.
– Hunden såg aggressiv ut, så jag tordes inte ta tag i den, men jag skrek åt den. Till slut backade den, tittade på mig och sprang iväg upp mot skidspåren som går mellan Bergebo och Medväga, berättar Berit.
Kvar låg rådjuret med båda frambenen avbitna och huggmärken efter hunden på hela kroppen.
– Den blödde så hemskt och hade stora sår både i bröstkorgen, på bogen och i halsen. Och benen spretade åt alla håll.
Mikael Forsman kontaktade polisen som skickade en jägare till Hönsarvet för att avliva rådjuret. Under tiden satt Berit i snön och försökte hålla fast och lugna rådjuret.
– Jag tyckte så synd om den stackarn som var jättestressad och försökte ta sig därifrån, säger hon.
35-40 minuter senare kom jägaren och avlivade rådjuret.
– Han sa att det nästan såg ut som att en varg varit framme, men det var en vanlig hund.
Berit är osäker på vilken ras hunden hade, men hon tror att det är en stor fågelhund.
– Den var stor och grov och hade lång svans. Pälsen var slät och gråbrun med lite vita prickar, säger hon.
Runt halsen hade hunden en sele och en repstump varför paret Forsman tror att den hörde ihop med någon skidåkare och kan ha slitit sig under skidturen.
Efter att jägaren avlivat rådjuret var Berit helt skakig, slut och blodig efter att ha hållit i rådjuret så länge.
– Det här vill jag inte vara med om igen. Men det värsta var att se rådjuret lida, säger Berit Forsman.
Och jag har inget speciellt på hjärtat, utan skickar bara över en stor och varm cyberkram till mina läsare!
Det är inte varje dag man blir riktigt överraskad! Förra veckan fick jag ett brev från försäkringskassan, och tänkte väl att det säkert vara kontrolluppgifter inför deklarationen (som man brukar få denna månad)
Jag tycker så synd om henne! Min hosta tog -även den- ny fart i natt, så nu är jag rädd att det ska leda till lunginflammation då det även värker i hela kroppen?
Är det inte K Ä R L E K, så säg <3<3<3
Det är alltså en snäcka som äter alger (hittade den på den lokala djuraffären), och tro mig...den gör S O P R E N T !
Idag byttes det vatten åt fiskarna, och så skulle pumpen göras rent invändigt...så då fick han/hon komma upp en stund......Har försökt googla på snäckor för att få fram dess namn, men utan resultat?
...men olika fokus (skärpa eller vad det heter)........;)
Kände att jag var tvungen att föreviga min bricka med "fredagsmys", som består av:
Nu har äntligen min julklapp till mig själv kommit :) Två "nya" terriner ända ifrån Danmark :)
Foto: COLOURBOXMånga av dem som dragits med hosta och halsont i vinter kan skylla på bakterien mykoplasma.
Sedan i höstas har Sverige haft det största mykoplasmautbrottet på flera år, enligt Smittskyddsinstitutet.
– Men det har inte kommit som en chock, utan snarare som en långsamt rullande våg, poängterar statsepidemiolog Annika Linde.
Antalet sjuka av bakterien bör minska under våren men experterna har ännu inte sett att det vänt. Enligt Annika Linde brukar det dock vända framåt februari.
Normalt ger mykoplasma upphov till en tämligen harmlösa infektioner med hosta och feber.
– Men en på tio–en på tjugo får lunginflammation, oftast milt, men enstaka personer har behövt vårdas på intensivvårdsavdelning, säger Annika Linde.
Trots mykoplasmavågen är det totalt sett inte mer än något fler som haft en typisk vinterinfektion. Någon riktig topp har inte märkts av.
– Vi har haft två infektioner, det vanliga snuvviruset – rinovirus – och mykoplasma. Övriga infektioner har vi sett mindre av. Det kan vara så att mykoplasmainfektioner håller tillbaka annat.
Klimatet spelar också in hur olika vinterinfektioner sprids. Det vanliga snuvviruset har trivts med den milda vintern.
– När det är relativt varmt och fuktigt överlever de lite bättre, säger Annika Linde.
Mycoplasma pneumoniae är en bakterie som sprids från människa till människa som droppsmitta. Nära kontakt krävs för smitta, som därför är vanlig inom familjer och barngrupper.
Inkubationstiden är lång, två–tre veckor.
Mykoplasmainfektion brukar börja med halsont, nästäppa och huvudvärk. Ungefär tio procent av de smittade utvecklar lunginflammation.
Källa: Smittskyddsinstitutet (TT)
Artikeln är lånad från aftonbladet.se
Och medans vi inväntar att resten av familjen ska åka på magsjukan så tar vi väl en ny vända med en rejäl förkylning på en gång då ;) Jag hostar så att jag snart tror att lungorna ska gå sönder, men jag ska till läkaren idag på em och får förhoppningsvis lite stark hostmedicin...Gnäll, gnäll- men detta är våran vardag just nu. 
