Vad vi har gjort sen sist....

Hej på er!

Hur har ni det? Vi har haft det så bra. Semester, sol och bad -vad mer kan man begära? Här kommer nu förmodligen det längsta inlägg jag någonsin gjort. MED MILJONER BILDER! *blink*.....

Först ut några bilder från vardagsrummet (tagna för någon vecka sedan).

Jag passade på att ta lite foton, då det för en gångs skull var städat.

För städning och bloggande/pysslande har ju inte direkt legat överst på prioriterings-listan....

Mina gamla plädar från jysk har värmt oss i soffan de få gånger vi (läs jag) har legat framför teven. UPPDATERING: Som ni alla säkert vet- så har man inte behövt plädar den senaste veckan...i denna värmebölja...*pust*

Ingenting har hänt här hemma på inredningsfronten, det kan jag lova!

Soluret ute har jag i o f s målat vitt.

Ni ser det bredvid trädgårdsmöblerna.

Lite loppisar besökte vi på min första semesterdag.

Lite småfynd gjordes, som ni kan se.

Inte för att jag hade brist på saker direkt då....

Men att få köpa lite nytt är aldrig tråkigt!

En loppis som vi var in på sålde massor av prylar för 1:-/styck (!)

Där hittade jag silverbrickan och gardinerna (som ni ser på bilderna)

Gardinerna använder jag som dukar *TIPS*

Sen fyndade jag ju också åt Anders! Kalsonger för endast 15:- (!!!)

Skämt å sido, jag kunde inte låta bli att köpa dem för att eventuellt jävlas med någon karl som fyller år framöver...

Sen gjorde vi en annan -mycket spännande- grej! I Säter (ca 2, 5 mil ifrån Borlänge) så finns det ett nerlagt mentalsjukhus. Intill står de nya byggnaderna, där många svårt psykiskt sjuka sitter inne på rättspsykiatriska kliniken. Flera "kända" brottslingar får sitta av sina straff där. Hur som helst, så lockar ju det nerlagda sjukhuset många....

Ser ni hur igenvuxet det är?

Planen var den- att jag, min bror och min äldsta dotter skulle ta oss in. 

Runt muren -som omgärdar den f d rastgården- finns det små gallerförsedda fönster, där de intagna kunde titta ut....

För att ta sig in, måste man klättra över muren. Lyckligtvis hittade vi en stege.

Brorsan var först över, men jag och dottern tvekade (då vi var så rädda) -så lillebror fick gå in själv...Här nedan är jag uppe på muren och fotar honom inne i rastgården.

Och så här ser de små fönstren -som finns runt stenmuren- ut...

På bilden nedan står vi på framsidan av huset och skrattar åt brorsan -som har tagit sig in- och han var LIVRÄDD där inne kan jag tala om....

Efter att han varit in en snabb vända kom han ut igen för att hämta med min äldsta dotter. Jag var vid det laget -så j-kla uppjagad att jag drog mig ur. Nedan är dottern och bror på väg in i huset från rastgården (nu är det dottern som fotar).

Thomas Qvick står det på dörren, och ja -både han och Svartenbrandt har en gång i tiden suttit inne här.

Det hela blev ju inte mindre spännande då regnet verkligen ÖSTE NER ute (det är därför brorsan är så blöt på ryggen), men det kunde lika gärna ha varit av nervositet också...*hihi*

Bilderna ovan är tagna med blixt, för det var MÖRKT där inne. Här nedan står badkaret kvar i ett badrum....

Naturligtvis var de tvungna att provsitta. 

Här fotar de ut mot bilen (genom fönstergallret), där jag och Anders samt min minsta dotter sitter och väntar....

På ovanvåningen stod det också ett badkar kvar (i ett badrum), där hade någon smetat ut röd färg -så att det skulle se ut som blod (!)

Det har tidigare brunnit på övre våningen, som ni kan se...

Brorsan sprang ifrån min dotter vid ett tillfälle (för att skrämma henne), och så viskade han hennes namn högt. Gissa om hon blev ÄNNU mer rädd DÅ?

Det går olika historier kring detta mentalsjukhus. En säger att man inte blir sig själv igen sen man varit in. En annan säger att en man -som var där för att fota- hörde steg på den nedre våningen, utan att någon var där...

Ovan ser ni hur korridorerna såg ut.

Brorsan hade även med sig fiskelina, då han hade tänkt binda fast något för att dra bort det (osynligt) framför oss. TUR att han inte gjorde det inför dottern....

Många har varit inne i detta ruckel, så det låg en hel del ölburkar och sprayflaskor slängda här och där. Min äldsta dotter var t o m inne här EN NATT (!!) med några kompisar för två år sedan. Då hörde de steg, men de tror att det var en uteliggare som höll till där (???). Hur som helst, så kan jag nästan LOVA att ingen går in där utan kalla kårar längs ryggraden. Titta på mobilbilden nedan, vilken panik de hade bort från huset....

Mmmm, vi skrattade och grät -alla- av skräckblandad förtjusning både där som hela vägen hem i bilen. Det var så j-kla kul och spännande! Det roligaste (och läskigaste) jag gjort på LÄNGE, och ändå var jag aldrig in...*hihi*

(Mobilbild ovan) Det sägs att huset ska rivas, och innan dess så ska vi dit igen. Jag tänker INTE banga den gången, jag SKA in *LOVAR* !! Vi var t o m rädda för att titta igenom bilderna vi tagit med kameran, då det sägs att vissa spöken enbart syns på bild....*gulp*

Nåväl, nog om det.

Annars så har vi badat en hel del, och ätit glass i stora lass!

(Jag som skulle hålla igen för att slippa stå i vassen, har ätit mer än någonsin....)

Nu kommer några bilder från Tägten i Borlänge.

Det är en virkesterminal, där det lagras timmer åt det stora pappersbruket som vi har här i Borlänge. Min morfar jobbade här på terminalen innan han dog.

Min mormor och morfar bodde alldeles bredvid skiljet, så vi var där en hel del som små (tillsammans med mormor).

Min morfar Assar var förman på detta skilje. Men tragiskt nog , så dog han i en mycket otäck olycka. Han klämdes ihjäl mellan dessa stockar och en stor timmertruck. Då var jag bara 10 månader.

Så Tägten betyder mycket för mig. Jag har dels många minnen därifrån, och så minner det mig om morfar. Min fina morfar, som jag aldrig fick lära känna.

Denna dag -då vi var dit- så var det för att leta ormar. På bilden nedan kan ni se stället där det formligen kryllar av ormar.

Så klart hann vi bara se skymten av flera stycken. Det gick så snabbt att vi aldrig hann fotografera dem, tyvärr. Och det var enbart snokar vi såg.

Det är så fint i Tägten.

Nu kommer ett par badbilder. Och det är min minsta dotter som hoppar.

Själv dyker jag då mer än gärna, men som jag tror att jag tidigare har berättat (?) -bara då det är snudd på folktomt....

Sen har vi spelat plump och fortsatt badat och myst.

Men NU kommer det femtio bilder -eller nåt- från våran semesterresa. Jag och Anders tog nämligen husbilen och bilade ner till Skåne.

En kisspaus invid Vättern blev det delvis på vägen, skönt att svalka fötterna.

Det är SÅ skönt att åka husbil. Gott om utrymme! Min favoritdryck gick det åt en hel del av....Till slut kom vi så fram till Höganäs kommun.

Vi började med ett stopp vid Kullaberg. Klockan var efter 20, men vi kunde inte hålla oss från att ta oss ut på klipporna.

Kullabergs naturreservat är ett MÅSTE att besöka om ni har vägarna förbi.

Vi klättrade längst ner, trots att vi var trötta efter resan.

Kullens fyr kan ni se längst upp på bilden ovan. Där kan man bo i en lyxsvit med utsikt över havet.

Jag började direkt samla stenar på stranden...

Fina vita stenar. Bästa semesterminnet.

På väg uppåt igen.....

Och solen börjar gå ner....

Ni som har mig på facebook har redan fått se en del av bilderna i detta inlägg.

Själv kan jag inte se mig mätt på dem. Och detta inlägg är mer ett dagboksinlägg för min egen del. Så jag kan titta tillbaka och minnas. Längta tillbaka.

Sen styrde vi bilen mot Höganäs, där vi hittade en strand att parkera husbilen vid. Så vi somnade ovaggade intill denna vackra strand ovan.

Och vi vaknade till denna underbara utsikt mot havet.

***

Varje morgon och varje kväll badade jag i havet.

Sen såg vi en skylt där det stod att man fick prova att dreja själv, och det ville jag självklart prova!

Jag fick naturligtvis hjälp i början, och sen vägledning genom hela proceduren.

Men det blev en skål till slut! Den skickas hem till Borlänge inom en månad, och jag hoppas den håller att fraktas upp hit.

Jag har ju glömt att säga det, men denna resa var ett förskott på min 40-års present. Jag fick nämligen bidrag av mina föräldrar till detta. Så denna resa är fylld av upplevelser som JAG främst fick välja. *LYCKLIG*

Stoppen, och baden var många under dagarna som följde. 

Överallt lika vackert!

Efter att ha gått och strosat lite i Höganäs stad, så styrde vi bilen ut mot Kullaberg igen.

Vi ville uppleva det en gång till, i dagsljus.

På väg ner till klipporna -ovan.

Liknande bilder igen -fast tagna mitt på dagen i gassande sol.

***

***

***

***

Bilderna får tala för sig själva, jag orkar inte skriva till varje bild. Här kommer sen några bilder som är tagna nere i Mölle.

Fantastiska hus! En villa (sommarstuga) gick loss på cirka 7 miljoner här, fick jag höra.

Till sen-eftermiddagen var det dags för VALSAFARI!

Här ovan är vi på väg ut med gummibåten.

Jag älskar havet, så länge jag får ha land nära....

Här nedan ser ni våran supergulliga guide -en ung kille. Han var verkligen påläst och duktig! Han informerade oss om omgivningen och valarna. Eller valar och valar -det är TUMLARE som finns här. Världens minsta val, och en släkting till delfinen.

Och till våran stora lycka, så fick vi till slut syn på en!

Snabbt gick det, så jag hann bara få med fenan. Men vilken lycka att få se en val i sin naturliga miljö!

Vi skulle hålla utkik efter havsfåglar, för där de befann sig fanns det oftast fisk som tumlarna hade drivit upp till ytan.

Jag har tagit MASSOR av kort, men jag försöker gallra bort de flesta. Och bara ta med de jag tycker är finast (och mest intressanta)

Här ovan ser ni gummibåten som vi åkte med.

Kväll i Mölle hamn. Så otroligt vackert- och mysigt!

På vägen till samma sovställe som natten innan, stannade vi till vid en gammal väderkvarn.

De är ju så fina!

Efter ytterligare en varm natt med havsbad kväll -som morgon, så styrde vi kosan mot Kullaberg igen. Men dock till ett nytt ställe och till en ny sevärdhet.

Det finns ju så fantastiskt vackra hus nere i Skåne. Här är ett av dem.

Denna dag var det dags att besöka NIMIS. En sevärdhet som lockar många.

Lars Vilks heter mannen som har byggt dessa torn och tunnelliknande gångar av drivved från havet.

Otroligt, va?

Vilket jobb, vilken ihärdighet!

Närbild på en del av drivveden.

***

Vägen dit var delvis stenig, men då gick det i alla fall utför. Vägen därifrån innebar två tunga gympapass -MINST. Jisses -vad jobbigt det var! Har försökt fota nedan hur det mestadels såg ut....

Puh! Men vi fick i alla fall veta att våra hjärtan verkade OK för tillfället *blink*

Efter lite mat och lite loppisar, så var det dags för SÄLSAFARI till eftermiddagen. Båten utgick denna gång från TOREKOV (Båstad kommun)

Här lämnar vi Torekov.

Och lyckligtvis fick vi se sälar! Jag har zoomat in bilderna jag tog, så de är lite suddiga.

***

Ser ni huvudet på en säl, som sticker upp ur vattnet ovan?

Det var full fart även på sälarna, då de dök upp och ner i vattnet hela tiden. Snabbt som blixten.

I övrigt var det en vacker båttur (även denna) FÖRUTOM att vi lämnade hamnen med tunga sinnen. Våran båt var försenad p g a att den fått vända halvvägs till våran hamn för att hämta en gammal dam som fått en hjärtinfarkt ute på en ö. Då båten lade till (där vi stod och väntade), fick de bära av damen och låta henne ligga på piren i väntan på ambulans. Hon var riktigt dålig, och hade massiva kräkningar. Och jag tror tyvärr inte att hon överlevde....

Jag tar ju så illa vid mig av sådant där, så jag var lite nedstämd först under båtturen....

*KÄRLEK*

Även denna kväll bjöd annars på fortsatt vackert väder.

Vi lade sedan till i Sandhamn på Hallands väderö.

Klockan hann bli 20.30, och ändå var det så varmt och skönt...

Här ovan ser ni båten som vi åkte med denna gång.

Ser ni hur vackert det är?

Även här plockade jag -naturligtvis- snäckor och stenar.

Hejdå Sandhamn. Hoppas vi ses igen!

Återigen åkte vi sedan tillbaka till Höganäs för att sova på "våran" älskade strand. Morgonen därpå så begav vi oss till Hovs hallar i Båstad kommun.

Jag har ju glömt att visa pärlan som var våran ständiga livlina -husbilen....

På Hovs hallar mötte vi så äntligen upp min älskade barndomskompis Susanne (som bor i Göteborg), det var hon som hade tipsat oss om detta ställe. Vi åt jättegod mat innan vi tillsammans begav oss ner till klipporna.

Där badade vi och solade, samt hittade ett och annat fynd....

En liten sjöstjärna hittade vi -lycka!

Susanne tyckte att vattnet var så klart och rent, så hon tvingade ner mig att bada bland all tång. FY -vad läskigt!

Men skönt hade vi! Ända tills två blixtrar plötsligt uppenbarade sig på himlen...

Då fick jag VÄLDIGT bråttom upp för klipporna, för att ta oss ända bort till husbilen igen.

Sen lämnade Susanne oss för ett par timmar, och då åkte vi till Kattvik för att fiska krabbor.

Kattviks lilla hamn ovan.

Det var riktigt kul!

Vi fick nog ihop en tio-femton stycken....

Både stora som små.

Sen släppte vi tillbaka dem till vattnet genom krabbrace.

En ville dock tillbaka till hinken.

Detta rekommenderar jag också väldigt varmt! Det var riktigt roligt! Säger jag som faktiskt har fobi för allt vad skaldjur heter....

Det kryllade av krabbor i denna hamn, så jag vågade inte bada här.

Men fota är ju ett måste!

***

Efter krabbracet åkte vi till stugan som Susanne befann sig i. Den ligger i Skummelövsstrand alldeles invid havet. Det är hennes svärföräldrars stuga. Så äntligen fick jag träffa hennes underbara små barn på 2 och 4 år. Hennes egna föräldrar (från Borlänge) var också där för att fira lilla dottern som precis fyllt två år. Så det blev kramkalas och paketöppning. Vi gick sen ner till havet och badade trots att det var riktigt grön algblomning där, tyvärr. Men jag och Susanne tog ett snabbt dopp ändå bland alla maneter...Efter en hel del plockande av snäckor på stranden drack vi sen ett par glas vin på kvällen och satt och pratade länge innan vi la oss i husbilen (som nu stod på deras tomt)

Morgonen därpå var det dags för oss att åka vidare, och det gjorde ont att behöva lämna min fina vän. Det är så sällan vi ses i och med att hon sen många år tillbaka bor i Göteborg. Som hon skrev i ett sms till mig efter att vi åkt:

" Så konstigt det är -igår kväll satt vi här och pratade och nu är du så långt borta igen :( "

Turligt nog så ses vi i slutet på augusti igen, då jag ska ha min stora 40-års fest! Jag tog massor av fina bilder på henne och barnen, men hon är ju som mig. Hon ville inte att jag skulle lägga ut dem här (trots att hon är jättevacker), och då respekterar jag naturligtvis det!

Denna gång styrde vi sen kosan mot Gekås i Ullared!

Det var första gången jag var där, så det var kul att äntligen få komma dit!

Men vilken hysteri!

Jag tror jag börjar bli för gammal för att uppskatta billig shopping där man samtidigt ska trängas med tusentals andra! Men jag är glad över att äntligen fått ha varit där!

Vi valde kassa 60....bara det, liksom....

Vi tänkte och velade efter detta sen huruvida vi skulle fortsätta se oss runt, eller om vi skulle bege oss hemåt. Vädret fick bestämma. Och då det blev mulet och regn förväntades komma, så styrde vi kosan hemåt.

Och nu är vi hemma sen sent igår kväll! Detta var den bästa semestern jag har varit på -på länge! Som jag skrev på facebook -får man så här fina upplevelser och presenter, så vill jag fylla jämnt varje år..*haha*

Är ni fortfarande vakna, eller har ni ledsnat ur för länge sen? *haha*

Jag tror faktiskt att detta blev mitt längsta inlägg någonsin!

Men nu är vi hemma igen, och semestern är inte slut på långa vägar än -som tur är! Så vi ses snart igen. I eftermiddag ska vi fira goaste svärmor som nyss fyllt 70 år.

Kram på er, jag har saknat er!//Linda