En bra dag

Idag är och var det en bra dag. Min son har varit på sitt första läkarbesök på vuxenavdelningen för diabetiker (helt själv), och allt verkar ha gått bra. Jag har börjat inse att jag nog gör bäst i att hålla mig hemma en del från hans läkarmöten, då jag annars har en tendens att jaga upp mig och oroa mig extremt mycket över allt som läkaren säger. Jag blir bara så ledsen efteråt. Ledsen för hans skull. Ledsen över att behöva ha ett sjukt barn.

Men när sonen kom hem vid gott mod, blev mitt hjärta varmt. Äntligen har han fått remiss till fotvården p g a hans krångel med ständiga nageltrång. Och nu har de även börjat undersöka hans känsel i fötterna, detta i förebyggande syfte då fötternas känsel avtar för diabetiker. Det är en av alla biverkningar en diabetiker får med tiden..Hans värden (blodsocker) är ju inte bra, så han ska få tätare kontroller, vilket känns oerhört skönt! De var så underbemannade på barnavdelningen, så väntetiderna där blev allt för långa. Nu hoppas vi på bättre - och tätare- hjälp.

Igår låg jag hela dagen med extrem huvudvärk och halsont. Idag då jag vaknade mådde jag mycket bättre, så jag avbokade faktiskt tiden på vårdcentralen. Nu gäller det bara att jag håller mig lugn, så ska vi se att detta blir bra till slut (förhoppningsvis) Min mamma har haft exakt samma symptom som mig...lång och eländig förkylning som rätt vad det var tog ny fart. Tvi, tvi..nu får det vara nog med bacillusker!

Jag fick ett mail häromdagen där en läsare undrade om jag hade någon instagram. Och jag har ju det. MEN. Jag är urusel på att uppdatera där och göra inlägg. Jag hör till dem som inte gärna vill förnya och förändra, utan som gärna håller mig till ett koncept som jag tycker om. Med andra ord, så behöver ni inte oroa er för att jag ska byta blogg eller dess utseende (som jag sett att många andra bloggare gör). Jag har då inga sådana planer i alla fall....

Vad kallt det har blivit ute nu. Det ska ju komma både snö och regn, och innan dess ville jag att Anders skulle flytta en rosvial som vi har på framsidan (så att jag kunde få lite hjälp med vattningen från himlen). Å jisses, vilka rötter! Jag var tvungen att gå ut och fota honom där han kämpade för kung och fosterland.....

Men som tur är -så är han minst lika envis som mig! Så han lyckades till slut.

Min älskade och underbara Anders. Vad vore jag utan honom?

Nu ska jag sjunka djupt ner i senaste numret av bibeln (läs Jeanne D Arc Living)

Kram på er!//Linda