onsdag 25 januari 2012

Skickar bara över....

...en stor cyberkram till er :)


25 januari 1997 kl 06.14....

...ser en väldigt speciell & älskad dotter dagens ljus. Hon hinner knappt ut innan hon gör sin röst hörd (men så föddes hon ju rödhårig också....) Kvällen innan hade jag då gått tio dagar över beräknad tid. Dagen hade tillbringats på stadens köpcenter i MÅNGA, LÅNGA timmar tillsammans med en väninna i hopp om att det skulle sätta igång förlossningen. Molande förvärkar hade gett sig till känna, men där stannade det. Den sedvanliga duschen intogs senare på kvällen då jag kände att förvärkarna började ta i. Mycket.

Så pass mycket att jag förstod att det inte längre var förvärkar (då det var barn nr 2) Barnvakt ordnades till barn nr 1 och det bar iväg i bilen med pappan mot förlossningen i grannstaden. Väl inne där avtog såklart alltihop trots ett evinnerligt vankande i korridoren....Till slut fick jag fick något att sova på. Pappan hade ju jobbat en hel arbetsdag, så han slocknade utan problem...

Men John Blund kom aldrig. Istället kom det värkar starkare än innan, dock med L Å N G A mellanrum....Jag gick till slut upp vid ca 04.00 och personalen blev förskräckt över att jag inte sov...

Till historien hör att jag med barn nr 1 hade fått epiduralbedövning och var helt inställd på att ta det även denna gång. Barn nr 1 var väldigt efterlängtad och planerad, och vi var så lyckliga över att fått ha välsignats med en son :) Nu var det barn nr 2. Också väldigt efterlängtat och planerat. Jag kan dock villigt erkänna att jag innerst inne hoppades på en dotter denna gång. Självklart var det viktigaste att barnet var friskt och så....men om jag fick Ö N S K A så såg jag gärna att vi kunde få BÅDE en son och en dotter. Men av rädsla för att inte känna besvikelse (vilket jag aldrig tror man gör, men ändå...) så intalade jag mig själv att det nog var en till liten efterlängtad en med snopp därinne.....

En kontroll gjordes på mig, och det bedömdes att det skulle tas hål på fosterhinnan. Sagt och gjort. Med vattnet forsande ur mig satte förlossningen igång- med superkrafter! Med fruktansvärda smärtor bad jag om att få epiduralbedövning (likt förra gången), men fick till svar av barnmorskan att:
"-Jag hade ju gjort detta en gång förut så nog skulle jag klara mig utan bedövning allt!"
Jag glömmer det aldrig. För varje värk så vred jag mig halvvägs ur sängen i smärta. (Jag är en s k "tyst föderska", jag har aldrig låtit mer än att jag stönat lite ynkligt under mina förlossningar. Jag har brukat fått höra att jag är som gjord att föda barn med tanke på hur stora mina barn också har varit....)

Till slut insåg i a f personalen att jag verkligen inte ville föda utan bedövning. Narkosläkaren tillkallades. Men han var då såklart upptagen. Förlossningen skred fort framåt och jag fick inta läge i gyn-stolen. Barn nr 1 vägde hela 5042 gram, så de räknade med ett stort barn även denna gång (varvid extra personal fick närvara och extra åtgärder fick tas till i beredskap)

06.14 så krystar jag då ut ett skrikande knytte täckt av fosterfett, som direkt läggs upp på min mage. Omtöcknad som jag var, var jag bara glad och lättad och struntade just då i allt annat. Men då knyttet ligger där på magen och skriker för hela avdelningen, väser pappan fram mellan stockarna (gråten) i halsen att:
- Det är....det är en flicka!

Vilken lycka! Tänk att vi hade fått det vi båda önskat oss allra mest, BÅDE en son OCH en dotter :) En dotter, våran minsta som "bara" vägde 4826 gram och var 53 cm lång. Lillasyster skulle sedan ta rekordet med hela 5680 gram.....

Barnmorskan kom dagen efter ner på BB och bad om ursäkt för att hon inte lyssnade på mig då jag önskade få bedövning...MEN- med facit i hand! Så är detta den enda av mina tre förlossningar som genomfördes utan bedövning, OCH jag har INTE återhämtat mig så snabbt med de andra två som jag gjorde denna gång :)

Emilie är även speciell på flera sätt. Dels är hon det enda av barnen som kom till på naturlig väg, utan hjälp (då jag har haft svårt att bli gravid på egen hand) Hon är det enda av barnen jag (till min stora lycka) lyckades amma i över ett år! Hon är det enda av barnen som varken har diabetes eller allergi *peppar, peppar* Hon är det enda av barnen som jag efter födseln klarade mig ifrån förlossningspsykos och medicinering efteråt (mer om det kanske en annan gång) Och någon där uppe hörde min önskan...Jag glömmer aldrig då jag som höggravid (med Emilie) såg en stjärna falla...och önskade mig en dotter...Och så kom hon sen! :)

Idag fyller hon redan 15 år, och är lika mammig idag som hon alltid har varit *haha* Som liten fick jag inte gå ifrån rummet överhuvudtaget hon vistades i...det var mamma, mamma konstant :/ Vid nio månaders ålder vägrade hon fortfarande ta vare sig napp eller fast föda. Det var bara bröstet som gällde! Nätterna innebar att hon sov så länge hon fick ha min bröstvårta i munnen...(jag var totalt slutkörd p g a sömnbrist) Envis som synden var och ÄR hon! Men så är hon ju som sagt rödhårig också ;)

Grattis älskade unge på din födelsedag! Vi älskar dig alla SÅÅ mycket! Lämna gärna en grattishälsning till henne DU också (då hon både bloggar själv och självklart läser mammas, d v s min blogg)....HÄR :))


tisdag 24 januari 2012

Livets gång....

Idag på eftermiddagen drabbades vi av sorg här hemma...min minsta dotters hamster dog. Så detta blir ett lite sorgligt inlägg :´( Vi hade två hamstrar, och den ena lever fortfarande. Den som dog hette Sotis, och hon har haft ett väldigt bra liv. Hon levde på "övertid" (hon var 1 ½ år och de blir ca 1 år vanligtvis) så detta var väntat. Hon är nog i hamsterhimlen nu (tror min Ida på 10 år....)

Många tårar blev det, och ett avskedsbrev skrevs (bilden ovan) Bilden nedan visar lilla Sotis i hennes "kista". Ida målade den svart eftersom Sotis var svart. Vi bäddade ner henne varmt och stoppade med köttbullar, russin och nötter (som hon tyckte väldigt mycket om) Ida ville att hon skulle ligga på rygg så man såg hennes söta "skägg"......

Jag tycker det är nyttigt för barn att få ha husdjur. De får lära sig att ta ansvar. De får lära sig att livet har ett slut. Vi föds och vi dör. Det är sorgligt, men ingenting man kan blunda för tyvärr. Sotis får nu ligga kallt i väntan på att våren kommer och vi kan begrava henne ute i skogsdungen....

Själv har jag aldrig gillar "djur i bur" (trots att jag haft egna djur som setat i bur). Djur ska leva fritt i den mån det går tycker jag! Fåglar ska flyga och kaniner ska springa....Nu kan ju vi då inte släppa ut exempelvis en undulat i vårat kalla klimat, men jag önskar att de kunde få stanna kvar i de länder där de härstammar ifrån...men det är MINA åsikter, det....Många djur i bur har det bra också....Sotis har det nog hur som helst bra nu även uppe i hamsterhimlen. Jag berättade för Ida att jag trodde att hon nu fått massvis av nya kompisar och att hon fick springa fritt på gröna ängar...och att det nog fanns massvis av nötter och annat gott....

Jag vill passa på att även visa en annan fin teckning som Ida kom hem med en dag från skolan....

Så sant som det var sagt!

Imorgon blir det mera F A M I L J, men sen blir det återigen inredning ;)


På väg att slå ut....

*Längtar efter våren*


måndag 23 januari 2012

Årets partylåt?

Försök sitta still till den här om ni kan? :)) 3.41 minuter in i låten kommer det cooola! Precis så dansade den avancerade dansgruppen då vi var på uppvisning sist av min äldsta dotter (vi har allt inspelat på dvd, dottern dansar tre andra danser och har inte kommit till avancerat- ÄN)...En av tjejerna som däremot var med på dansuppvisningen av denna låt är denna söta och duktiga tjej...och hennes mamma har ni garanterat INTE missat, hon finns här......



Den är så jäkla bra att den emellanåt får mina tårar att strömma av L Y C K A....Till helgen som kommer blir det tjejkväll, kanske t o m BÅDA dagarna...då jäklar ska vi ut och dansa till denna som jag gjorde för någon helg sedan ;)

Min dotter säger att jag är ett halvår efter "alla andra", men det bjuder jag på....

Så på med dansskorna och höj volymen och SHEJKA loss!!!


Kommentarer....

Sent omsides så har nu även JAG fattat inställningarna på min kommentarssida :/ Nu ska det gå att kommentera här hos mig- även för er som tidigare haft problem....

Anonyma kommentarer tillåter jag dock inte längre p g a den onödiga energitjuv som uppstår vid kritik. Visst får ni kritisera mig bäst ni vill, men jag förblir jag och det är alltid frivilligt att titta in här ;) Man kan registrera sig lätt hos blogger utan att man själv behöver ha en blogg också, då kan man kommentera överallt utan att behöva "gömma sig" bakom en anonymitet....

Vill dock poängtera att här inne behöver ni absolut inte känna någon press på er (att ni måste kommentera), själv har jag blivit bättre på att inte få alltför dåligt samvete om jag inte hinner kommentera tillbaka hos de som lämnar kommentarer här....

Det ska vara lustfyllt att blogga, och inte prestationskrävande ;)

Era besök här värmer så gott "bara de" i hjärtat. Med det INTE sagt att jag INTE blir glad för era kommentarer, dem läser jag med stor glädje (och även ofta stor genans) Tack och återigen tusen tack för den feedback ni trots allt ger -utan er- ingen blogg!


Roligt- men lite läskigt samtidigt :/

Jag vill önska alla mina nya läsare välkommen hit! Jag ser att antalet besökare har ökat....

Det är verkligen jätteroligt, men samtidigt lite läskigt :/
Jag har ju haft väldigt många läsare av bloggen förut, så jag vet vilken press man kan känna av det. Jag ställde högre och högre krav på mig själv.

Men jag ska försöka fortsätta som nu- utan större prestationsångest :))



♥ Så varmt välkomna hit -nya som gamla- ♥


söndag 22 januari 2012

Mera bak!

Det tar på krafterna att ha "småttingar" igen :) Nu är jag helt slut av uppassning (är inte van ju då mina egna är stora...) Men det är ju så R O L I G T också! Min minsta brors dotter väckte mina mammakänslor till liv så starkt igår kväll då hon sög så på tummen och smaskade...*saknar en liten* MEN har ingen lust att börja om, utan får invänta barnbarnen snart ;)

Bakat bröd har jag gjort idag också, men NU ska jag börja skicka hem lite barn då huset fortfarande är fullt.....;)


Sovrummet....

....d v s det blivande matrummet! Ååå vad jag längtar :)

Några bilder på hur det ser ut där just nu....

Här ser ni öppningen in till vardagsrummet nedan, den ska alltså INTE stängas igen som vi tänkte först! Utan vi ska ha öppet mellan matrum och vardagsrum.....

Och så mitt älskade, älskade dockskåp.....det ska nog få pryda sin plats även då det blir matrum....

Huvudet är fullt av ideér -hur jag ska möblera då det blir matrum-, och det snurrar såklart som mest på nätterna då man egentligen ska sova ;)


lördag 21 januari 2012

Kalas!

Då var kalsandet med släkten över för det första av mina tre "vår-barn" ;) Anders tre barn fyller på andra halvan av året, och mina tre på första halvan av året...Bra fördelning, eller hur? ;)

Här har ni äldsta dottern, som fyller 15 år på onsdag den 25/1, men som blev grattad av släkten redan idag!

Och visst fick hon en dildo av bonusbröderna....:/ *haha*

Jag hade bakat cupcakes a´la Leila.....

Radiokaka....

Tårta....

Och lite annat i bakväg! Finporslinet åkte såklart fram......

Och marschaller sattes ut :)

Nu blir det hämtpizza och sen tror jag det blir en sväng ner i bastun....Vi fick mina två brors barn kvar också över natten, så nu är det sju tjejer på övervåningen och sju killar i källaren och så jag och Anders här i mitten :)


Idag kalasar vi....

...med släkten, då min äldsta dotter fyller 15 år om fyra dagar :) Det skulle verkligen inte sitta fel om matrummet var färdigt NU, men den som väntar på något gott....Tills dess får vi T R Ä N G A S då vi idag "bara" blir femton stycken.....

Och eftersom dottern blir "byxmyndig", (d v s att hon då får ha sex lagligt) så har hennes bonusbröder på 19 och 21 år hittat på något pinsamt tillsammans med deras pappa (alltså Anders) Jag är så spänd på att se vad det är :) En dildo? Kondomer? I denna familj skäms vi nämligen inte för mycket! ;)

Förmiddagen ägnas åt bakning av tårta och fikabröd.....sen till kvällen har vi "fritidsgård" här igen....ca tio barn sammanlagt med allas kompisar...men då mår jag som allra bäst!

Hoppas ni alla har en fin helg! :)


fredag 20 januari 2012

Vackra Dalarna!

Jag är så stolt över att bo i vackra Dalarna.....

Dalahästar har ju blivit väldigt populära de senaste åren....

Här nedan ser ni även mitt fotocollage :) Det ska in ett sista kort som nu är inne på framkallning (det ska kopieras till svartvitt), och sen ska ramarna flyttas om lite bättre. Och ser ni! Ramarna blev inte vitmålade! *Kors i taket*

Då var det fredag igen och Anders är jourledig :)


torsdag 19 januari 2012

Årets första!

Årets första pärlhyacint har hittat hem :)


Och eftersom vi har så kallt hemma så passar det alldeles utmärkt att den får stå under glaskupan :)


onsdag 18 januari 2012

Titta vad gulletussen kom hem med :)

Min kära sambo kom hem en dag med två stora rottingkorgar som någon slängt på hans jobb....

Inte för att jag förstår hur man kan slänga sådana, men alla har vi olika smak- och desto gladare blev jag! :)


tisdag 17 januari 2012

Tradera Mera :)

Nu har jag lugnat ner mig lite ;) Anders var hemma klockan 09.00 i morse efter 26 (!) timmars oavbrutet arbete och har nu fått vilat några timmar...Men i natt kan jag säga att jag av ilska var på väg att kontakta både Borlänge tidning och hans chef! Nog om det för denna gång.....

Tänk vilka fynd man kan göra på tradera :) Dessa planscher vann jag tidigare där för en billig peng :) De ligger och väntar på att få komma upp antingen i det kommande matrummet eller nere i källaren i det blivande sovrummet? Frågan är bara- passar motiven in i ett matrum? :/

Anledningen till att vi väntar med att byta rummen närmare sommaren är att vi måste få tillgång till garaget där det nu är så mycket skräp och prylar att man inte kan komma innanför dörren :/ Så det måste storstädas och röjas där innan vi kan sätta igång....

Hittade även en häftig plansch till tvättstugan :)

Tvättstugan ska också målas och fräschas upp, men det får bli ett mycket senare projekt!

Ikväll blir det läsning av nya numret av "bibeln" (Jeanne D Arc Living), och lite annat småfix :))


Inhumant! :@

Vaknade nyss och kan inte somna om :( Jag är så arg och orolig! Anders har nu jour. Han började jobba måndag morgon klockan 07.00. Nu är det tisdag natt och klockan är snart halv tre och han jobbar F O R T F A R A N D E!


Precis då han skulle gå hem för dagen (på måndagen), så fick han en jour-uttryckning. STORA MÄNGDER pappersmassa hade av någon anledning hamnat på taket till ett pappersbruk här i stan, och taket var nära att ge vika (om jag nu fattat rätt så som han beskrev det). Anders jobbar med stora sugbilar som suger upp stopp i avlopp etc.....S K I T med andra ord ;)

3-4 andra bilar fick också ringas in, och de jobbar febrilt på taken. Jag pratade med honom nyss och då sa han att han inte är hemma förrän tidigast klockan 08.00. Det betyder att han då jobbat 25 timmar i sträck med aktivt kroppsarbete!

Jag är så förbannad! Hans hälsa då? Mat? Vila? Vad gör man mer än att kontakta facket? Anders säger att han inte har något annat val än att fortsätta arbetet nu under natten.....Varför finns det inte bättre resurser att ta till vid ett "katastrof-läge"? Tänk om Anders bara säckar ihop av utmattning där uppe på taket? *skitorolig*

ÄR DET JAG SOM ÖVERREAGERAR ELLER SKA DET KUNNA FÅ GÅ TILL PÅ DETTA VIS?




Reserverade hos min favorit-butik

Dessa två terriner nedan är reserverade till mig fram tills lönen kommer. På denna lön kommer mitt storhelgs-ob sen julen, vilket beräknas ge ca 4000:- extra :)

Det är suveränt att man får reservera så här tycker jag. Januari är ju då inte den roligaste månaden ekonomiskt sett efter jul och nyår....

Så nu har jag snart ganska många terriner= samling ;)

Nästa gång ska jag visa en annan sak som ligger och väntar på att få komma upp i det nya matrummet. Samtidigt ska jag passa på att förklara varför vi väntar med att byta rum fram tills försommaren.....:/


söndag 15 januari 2012

Nu går jag på ledighet....

....hela tio dagar! :) S K Ö N T !

Ps. Carina i Hjo! 1000 tack för dina alltid så fina och värmande kommentarer! Massor av kramar till dig <3



Om att bli matad med tragiska öden

Jag brukar inte skriva så mycket om mitt jobb, och borde kanske låta bli helt? Men ibland måste jag få ur mig lite luft, så att tyngden inom mig blir lättare :/ Så att jag orkar fortsätta....Jag har ju tystnadsplikt, så jag kan naturligtvis inte lämna ut enskilda fall eller patienter. Men jag kan prata lite om jobbet i sig. Och patienterna över lag.....

På mitt jobb (jag jobbar på BUP-akuten som skötare, BUP= Barn och Ungdoms Psykiatri) får vi in barn (upp till 18 år), som har de mest tragiska livsöden man kan tänka sig -trots deras ringa ålder. Inte alltid. Det finns barn som mår psykiskt dåligt även om de haft en bra uppväxt också såklart! Många gånger kan det även vara genetiskt, något man ärver. Men ofta -alldeles för ofta- har de T EX sexuella övergrepp med sig i ryggsäcken. De har blivit utsatta för hot och våld. De har blivit lämnade utav sina föräldrar då de behövt dem som mest. De har blivit mobbade. De har flytt sitt hemland och är utvisningshotade. De bär med sig olika trauman. Listan kan göras lång TYVÄRR....Den skulle inte finnas alls!

Dessa barn reagerar på olika sätt. De finns naturligtvis de som tar sig igenom det "på egen hand" också. Utan större problem och/eller men för livet. Men nu reflekterar jag bara över vad JAG har sett på jobbet under mina fem år där. Vi får in både flickor och pojkar, men över lag är det mest vanligt att flickorna söker hjälp och sänder ut signaler angående sitt dåliga mående. Pojkarna lider -tråkigt nog- mycket i det tysta.

Exempelvis har patienterna vi får in gjort suicidförsök (=försökt ta sitt liv). De får psykoser. De får diagnosen schizofreni (som ofta debuterar i övre tonåren). De har depressioner. De drabbas av ätstörningar. De är maniska. De har tvångstankar/handlingar. De skär sig både i armar, ben och t o m underliv. Alla knivar/saxar samt vassa föremål är inlåsta på avdelningen, men de lyckas ofta gömma och ta med sig vassa redskap in ändå (ex rakblad), fastän vi alltid visiterar dem innan de kommer in på avdelningen. De kan vara riktigt klipska. Listan på hur deras dåliga måenden yttrar sig är lång här med. Alltför lång :(

Många barn som kommer in hos oss behöver "bara" få bli bekräftade. Sedda. Få lite värme och omsorg. Någon som bryr sig. Någon som ser dem. Någon att anförtro sig till.

För det mesta kan jag lägga jobbet bakom mig då jag åker hem. Aldrig att jag blir oberörd. Men jag har lärt mig att "ta av mig ryggsäcken och sätta på den". Ibland vill den dock inte av. Ibland berör det mer än annars. Tankarna finns då med mig. Dygnet runt. Oavsett vad jag gör. Då kan det vara skönt att få skriva lite ibland. Som nu.

Anders och jag har LÄNGE pratat om att vi någon gång i framtiden vill skaffa fosterbarn, alternativt att vi ska öppna behandlingshem/jourhem. Frågan är bara om man skulle orka? Anders brinner verkligen för att få hjälpa andra barn/ungdomar. Men han jobbar inte med det. Detta tåls att fundera på. Hur som helst så är det i alla fall inte aktuellt innan ALLA våra egna barn har flyttat hemifrån. Och det -hoppas jag- dröjer MÅNGA år till ;)



fredag 13 januari 2012

Nystädat!

Det blev ett inlägg till idag i a f, passade på att fota lite i köket då det var nystädat :)


Jag är SÅ nöjd med den "blåa tråden" i köket....


Jag fullkomligt ÄLSKAR kuddarna i kökssoffan!


Och de är inte bara fina, utan dessutom billiga ;)....... (29.50:-/st, finns på H & M)


Nu ska jag även göra ett nytt inlägg inne på min Dockskåpsblogg! Intresserad? Klicka då dig in HÄR....


Idag är det riktigt rugg-väder här. Storm och kyla...*brrr*

Kryper snart ner en stund till i sängen och laddar upp inför en helg i jobbets tecken. Vi har mycket på jobbet nu med många sjuka patienter så det är bäst att vara ordentligt utvilad!