Hej på er!
Alltså...det är något fel på mig. På riktigt. Jag är så KÄNSLIG, så jag orkar inte med mig själv emellanåt! Ja nu har då yngsta dotterns pojkvän kommit hit från Stockholm. Han och hans föräldrar bor på hotell här en natt. Och gud så söta de lyckliga tu är! Jag har sagt det förut, men mina barns känslor upplever jag också- fast 1000 gånger starkare. Är de lyckliga, så blir jag överlycklig. Är de ledsna, så går mitt liv under. Typ så.
De här första bilderna från matrummet tog jag i morse innan jag gick och lade mig efter nattskiftet.
Min 14-åriga dotter gick nervöst upp i ottan för att förbereda sig genom att duscha och sminka sig o s v...
Ovan: från vardagsrummet in mot matrummet.
Ja, hur som helst så fjäskade vi till det lite tills H skulle komma.Vi köpte hem tacos, och dukade upp i matrummet. Men jag satte ribban direkt genom att göra klart för honom att så här "fina middagar" skulle han minsann inte få varje gång han kom...*haha*
Jag hade sagt åt min äldsta dotter att se till så de INTE kom ner till mig i sängen för att hälsa (jag sov ju efter nattskiftet). Men rätt var det är så kommer ju den där j-kla ungen (till dotter) ner i alla fall. Kul första intryck av ens "svärmor": nyvaken, osminkad och utslagen liggandes i sängen...i nattlinne!
Men de fick de igen för! För då hade ju jag en anledning till att få bränna av några kort på dem tillsammans. *hihi*
Jag har bett om lov, och fick tillstånd till att lägga ut bilderna på bloggen.
Så söta! Mitt hjärta svämmar över av kärlek! Dock känns det lite jobbigt att hon är min minsting...jag har ju knappt hunnit klippa av navelsträngen än! H var då så artig och trevlig. Jättefin kille! Humor har han också- vilket passar utmärkt in i våran "wierdo" familj...*blink* Utåt sett tror jag inte att jag uppfattas som så värst skämtsam? Men innanför hemmets väggar...där är det andra bullar som gräddas!
Jag tog en screenshot på mitt sms-ande med min mamma (jag skickade en bild på de två till henne):
Emilie är ju då äldsta dottern...
Och så en screenshot från mitt sms-ande med 14-åriga dottern:
Finns det något vackrare än kärlek? Inte i MINA ögon i alla fall!
Den första kärleken, ja...
Jag avslutar med ett par mobilbilder från min och min äldsta dotters kvällspromenad som vi tog innan jag skulle bege mig till jobbet. Dock blev det lite för mycket för dottern (det var hon själv som ville följa med). Men det är väl inte så konstigt då hon har legat nästan hela tiden efter blindtarmsoperationen...så hon gick en kortare sväng, och jag fortsatte en bit till.
Det är så himla skönt att ta en promenad, hoppa i poolen för att sen duscha och bege sig iväg...mer än så hinner jag inte mellan nattskiften.
Skitviken (ligger två minuter ifrån oss).
Så vackert, men tyvärr ligger det något i namnet den fått, då avlopp sägs mynna ut här (?)
Och jaa, jag kan bara inte låta bli att närma mig dem för att få en bra bild. Ser ni hur arg mamman/pappan är på mig? Den fräste som bara den- för att varna. Så jag tog min bild och respekterade varningen genom att sen gå därifrån.
Nåväl. Nu ska jag försöka samla mig och mina känslor lite här...
Kram på er!//Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar