Jag ska erkänna en sak. Jag är så lycklig och glad i mina katter att jag skämmer bort dem enormt. Precis som att jag skulle ha försökt få barn i tio år utan resultat, och sen fick jag äntligen två stycken! Den jämförelsen törs jag nästan göra :/
Här duger inte kattmaten längre, utan på menyn står det ex rå köttfärs, kyckling, räkor, fisk, rått ägg, skinka m m På bilden ovan har de ätit upp all rå köttfärs på fatet, men lämnat den "äckliga" kattmaten...*haha*
Och vi pratar med dem som om de vore bebisar, och de ÄR ju våra bebisar :))
Idag (läs igår) tog vi ut dem lite i solen...ca två-tre meter från entrén och den öppna dörren var vi...och gissa vilka som var L I V R Ä D D A ? 
Vi satte ner dem på gräsmattan... 
...men de ville båda snabbt upp i våra knän direkt... 
Klara visste inte HUR nära hon kunde komma våra skinn ;) 
Så utevistelsen blev kortvarig. Hittills har vi haft dörren öppen lite då och då och de är nyfikna och sitter i öppningen, men där stannar de också :P 
De är för små än, och jag vet att det kommer. Jag vill att de ska bli lyckliga utekatter, MEN jag är livrädd för den "trafikerade" vägen vi har på framsidan av huset. Men jag tänker inte stänga dem inne för det. Inget ont om de som har innekatter, men JAG vill kunna släppa ut MINA....Till sommaren ska de båda bli steriliserade och chipmärkta. Jag vet av egen erfarenhet att det är bra för både katten och en själv. Hade t ex tidigare en katt som blev påkörd och skadad (men han klarade sig tack och lov) Då kunde de hitta ägaren (d v s mig) lätt, tack vare öronmärkningen som han då hade i örat och som idag har ersatts av ett mikrochip strax under huden. Sen blir katterna lugnare då de steriliseras/kastreras. Vissa katter har det jättejobbigt med den starka sexualdriften..speciellt nu på våren...
Jaa, jag skäms nästan att berätta hur mycket vi daltar och skämmer bort dem. Men vi är så glada över att Ä N T L I G E N kunna få ha katt :))
Och som jag hela tiden präntar in i barnen- har man valt att skaffa djur ska man ta hand om dem också!
Avslutar med några bilder från kvällen då de upptäckte lådan med påsar (som jag törs gissa på att halva Sveriges befolkning har längst ner?) :P
Upp och ner....
In och ut, båda två.....
Om ni tittar på öronen ser ni att de är riktigt, riktigt busiga....
Likadant med blicken ;)Är ni kvar än eller har ni somnat av tristess? Det blir lite mycket KATTER nu, men hoppas ni förstår varför? ;) Detta inlägg är förklaringen till varför inredningsintresset inte direkt är på topp :/
Ps. Det var Klara som fick agera mest fotomodell idag ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar