Pippigrön hylla i badrummet

Jag kom över en så gammal och fin hylla, för ett tag sedan. Uttrycket pippigrön har jag nog "snott" från denna bloggerska. Pippigrön kan man väl i a f kalla färgen på denna gamla hylla?

Jag har skrubbat, skrubbat och gnott för att få hyllan ren -då den var ingrodd i lort och olja (?) Jag tycker dock om den -som den ser ut nu. Men samtidigt suger det lite i mig...att få måla den vit...vi får se hur jag gör framöver?

På hyllan ligger b l a en jättefint inslagen tvål och likadant fint dekorerad tändsticksask!

Det (plus lite annat fint pyssel) fick jag -bara sådär- av en jättegullig bloggläsare. Visst var det fint av henne? Jag blev jätteglad! Tusen tack snällaste du!

Hyllan hamnade i lilla badrummet nere, och varje gång jag ser tvålen och tändsticksasken -blir jag varm i hjärtat över den fina gesten.

Våran toalett nere är liten och trist. Badrumsskåpet har fått sitta kvar sen de förra ägarna, och jag ser nu att spegeln behöver putsas.... Men den nygamla hyllan gav den tråkiga toaletten ett litet lyft! Sen är det ju som jag har sagt tidigare....

Mitt hem är inget mer speciellt än någon annans. Skillnaden mellan mig och vissa andra är kanske att alla inte har samma brinnande intresse för inredning -som mig. Många andra prioriterar att lägga pengarna på annat än inredning. Jag jobbar bara 64%, och har en urusel landstinget-lön...Ibland funderar jag på hur det skulle vara att jobba heltid och få större och bättre inkomst. Men så inser jag ganska snabbt att min tid med familjen inte kan värderas i pengar. Tiden med barnen kommer inte åter...och vem ska tacka mig om 100 år för att jag "slet arslet" av mig för att kunna ha ett nyrenoverat badrum med klinkers och kakel mm? Ett nytt badrum som jag sällan skulle få se för att jag jobbade konstant? Det vi har nu fungerar ju....Jag skulle inte bli lyckligare av ett fint badrum. Snarare olycklig över att behöva få jobba JÄMT för att kunna HA RÅD med ett...

Jag värderar helt enkelt mitt liv i annat än pengar. Men det är JAG, det! Man kan inreda ett hus med lite färg samt enkla och billiga medel (under en längre tid). Det är JAG ett levande bevis på! Vad vore vårat hem utan loppisar, diverse olika säljsidor och blocket?

Skön söndag önskar jag er!

Kram Linda

Kvällsbilder från vardagsrummet

Jag kunde inte sova, så jag gick upp igen och bytte till rena plädar i soffan, rollade den, tog reda på tvätt, gjorde ren toan nere m m. Så här kommer några färska blixtbilder från vardagsrummet.

Dock ser ni nedan vad hemskt skitiga fönster jag har där katterna jämt sitter, de ska dock putsas nästa vecka då jag är långledig.

Jag flyttade även några av apoteksflaskorna till vardagsrumsbordet. Genast kändes det nytt och roligt av den lilla förändringen!

Tänk om det kunde få vara så här rent och städat jämt?! Fast...å andra sidan skulle det ju då inte synas att en FAMILJ faktiskt bodde -och levde- här.

Jag är så glad i TV-skåpet (ovan) SÅ himla skönt att kunna gömma TV:n....

Annars ser det likadant ut -som det gjort länge nu. Jag fick rolla gardinerna också efter att katterna strukit sig mot dem. Jisses vad de lossar hår nu!

03.19, ska kolla på någon serie här i sängen bredvid Anders, och hoppas på att bli trött av det?

Trevlig helg (igen)!

Kram Linda

Apoteksflaskor

Med dessa bilder vill jag bara önska er alla en riktigt trevlig helg! Själv jobbar jag fredag, lördag och söndag natt....

Kram Linda

Köket

Några bilder från KÖKET får idag bli min hälsning till er. Igår tror jag inte jag gjorde annat än att blogga...*S*

Bilderna är faktiskt ett par veckor (?) gamla. Idag är mina övervintrade pelargoner -som ni kan se i fönstret- ÄNNU större och full i blom.

Att jag länge varit sugen på att byta jobb, kanske ni minns? Idag träffade jag en bekant som tände mitt hopp till liv igen. Nu ska jag återuppta sökandet lite grann. För hon skulle nämligen lägga in ett gott ord om mig där hon jobbade (och där jag hemskt gärna skulle vilja jobba). Visserligen behövde de inte folk JUST NU, men framöver.....

Tänk om?.....

Mitt liv skulle nog bli komplett då!

Men, blir det inget av detta så får jag inte ge upp, en vacker dag så....kanske...

Kram Linda

Min kusin gör de finaste tårtorna jag sett!

Till detta inlägg bör ni nog ta fram haklappen. Varning för enormt sötsug!

Jag har här lånat alla bilder från en av mina kusiner -Maria. Vissa bilder blev lite suddiga p g a att jag förstorat dem....

Se och NJUT!

Min kusin Maria -som gör dessa tårtor- har detta som hobby, då hon annars jobbar och har fullt upp med hus och små barn. Men hon tar emot beställningar i MÅN AV TID.

Hon är ju så SJUKT duktig!

Titta bara här nedan. Denna "tårta" är inte ätbar....

...men så underbar och personlig! Den gjorde hon till en väninna som fått barn. Och den består av blöjor, nappar och en hemsydd klänning och mössa bl a

Jag hade börjat gråta av glädje om JAG fått en sådan present!

Monstertårta (ovan)

Vintertårtor, födelsedagstårtor, bröllopstårtor, melodifestivaltårtor....

Jag tror inte det finns NÅGOT tema hon INTE kan ta sig an....

Tänk om jag hade en bråkdel av hennes fantasi och skaparådra.....

Och vet ni vad? Inte nog med att de är FINA. Jag har smakat dem och de är dessutom SUPERGODA!

Det mesta går oftast att äta också på hennes tårtor. Vill ni se mer? Kika då gärna in på hennes blogg 

HÄR

Kram från en mycket söt-sugen Linda

Nu mår hon bra igen...

...våran lilla Klara (ovan) Idag har systrarna busat och busat. Hon äter -specialkost- som en häst, och får behålla maten.

Här tränar vi på att lära katterna att använda kattlucka. Vi har skaffat en kattlucka in till garaget, där de kan värma sig vid kyla, regn o s v.....

-Mamma, jag vill ut! Hur gjorde man nu då?

Min så-gott-som-alltid GLADA 13-åring!

Och så en närbild på "mammas katt" -Milla.

Mår mina djur bra, då mår JAG bra!

Kram Linda

Regissörsstolar

För er som inte orkar läsa mitt deppiga inlägg om DÖDEN (nedanför detta), så kommer därför ett till inlägg här med bilder på mina regissörsstolar som jag nyligen köpte till ett bra pris av en privatperson.

Perfekta att ha som extrastolar då det behövs! Funderar dock på om jag ska måla dem VITA? Det följde även med en SVART extraklädsel....

Naturligtvis så skulle katterna undersöka och godkänna dem också!

Hörrni! Jag tänkte lägga ut en enkät i den högra sidospalten där ni gärna få gå in och rösta. Jag funderar nämligen på om min textstorlek är för liten för er? I min dator har jag förstorat hela sidan, så JAG ser mer än väl...men vet att det i många andras datorer kan se väldigt smått ut? Och alla vet inte hur man ändrar på det heller, då jag vet att datorkunskaperna bland mina bloggläsare är väldigt varierande....

Därför vill jag gärna att ni röstar, så jag vet om det behöver åtgärdas!

Vi ses snart igen, tack för att ni tittar in här!

Kram Linda

Lite funderingar kring DÖDEN

Döden, ja. 

Något som vi sällan pratar om. Lite tabubelagt, men ändå det mest naturliga (näst efter födseln) Själv måste jag säga att jag inte är rädd för döden -eller jo- rädd för att jag ska lida. Och rädd för att mina barn ska förlora mig för tidigt. Innan de kan stå på egna ben. I och för sig, så blir man väl aldrig stor nog för att acceptera att ens förälder dör? Eller? I alla fall så känner då inte JAG så -än.

Jag är däremot intresserad av en hel del som har med döden att göra. Kan man vara det utan att bli dömd som psykopat (eller något annat konstigt)? Jag tror att mitt intresse snarare har att göra med att det är ett så pass outforskat område som jag saknar kontroll över? Och jag vill ju gärna ha kontroll...över allt.....

Vi föds och vi dör. Det är det enda vi vet med säkerhet.

Visste ni att man förr i tiden (1800-talet?) stöttade upp de döda med ställningar (som inte fick synas på bild) för att ta ett sista familjefoto tillsammans? Det hade då jag inte en aning om tills för bara någon vecka sedan. Jag träffade nämligen då en kille som sålde en sak till mig (ni får se VAD en annan gång) Denna kille visade sig vara intresserad av gamla saker och ting. Och han visade mig en del av vad han hade att sälja. Och upp kom då ett foto på en familj, där -om jag minns rätt- fadern och det ena barnet var döda vid fototillfället (trots att den ena stod upp och den andra satt i en stol) Detta fick mig att vilja veta mera. Var döden verkligen så "avdramatiserad" förr? Jag googlade, och hittade även en del....

Jag tycker det är viktigt att fundera över sin egen begravning, om man har några speciella önskemål vad gäller klädsel, musik, blommor eller annat. För många år sedan hämtade jag hem det VITA ARKIVET. Det var superjobbigt att fylla i det som 30-åring, men samtidigt skönt att ha det gjort. För man vet aldrig vad som händer nästa gång jag exempelvis går över gatan. Idag bör arkivet dock uppdateras, och det lär jag ta itu med någon dag.

Jag såg nyligen ett TV-program där en f d cancersjuk mamma visade vad hon tidigare förberett åt hennes lilla son (då hon med all säkerhet skulle komma att dö) Jag tror det var Renee Nybergs nya program? Hur som helst, så överlevde mamman -i fråga- sjukdomen. Och i Renees program visade hon upp vad hon lagt i lådan till sin son. En låda med minnen av henne. Det var allt ifrån videohälsningar till hennes gamla dagbok, och barnets första skor. Smärtsamt att se, men väldigt nyttigt. Verkligen modigt och starkt att orka göra i ordning något sådant, med vetskapen om att man ska lämna sitt lilla barn.

Jag har tidigare jobbat med döende människor, från medelåldern och uppåt. Jag fuktade deras läppar den sista tiden de levde. Jag vände dem i sängen. Jag tvättade dem och bara fanns där. Jag kramade deras händer och strök dem över håret. Jag gjorde även i ordning dem efter att döden inträffat. Jag klädde dem fina och rakade dem/kammade dem inför mötet med deras anhöriga. Inför ett sista farväl. Jag tröstade deras anhöriga. Det var oerhört hjärtskärande. Skrämmande. Men samtidigt vackert. Fridfullt.

Jag fick även prova på att sy i en död människas kropp. Det efter att en läkare plockat bort en pacemaker. Jag kom på mig själv med att omedvetet prata till de döda som jag pratade med ett litet barn. Lent. Omhändertagande. Det föll sig helt naturligt.

Under min utbildning till undersköterska fick jag även vara med på en obduktion. Det var väldigt intressant, men samtidigt väldigt otäckt. Jag beundrar verkligen patologer.

Hmm, vilket deppigt inlägg detta blev. Det var inte meningen. Men jag kände att jag behövde skriva lite om detta känsliga ämne. För hur det än är så måste vi alla försöka acceptera att vi alla kommer att dö en vacker dag. Men tills dess kan man inte deppa ihop. Man får ta vara på de dagar livet har att bjuda på. Och emellanåt känna tacksamhet.

Detta inlägg vill jag därför avsluta med ett bra ordspråk, som jag gillar:

Fyll inte livet med år -utan åren med liv!

Varma kramar//Linda

Plättar i luften och några frågor/svar om mig....

Idag tänkte jag bjuda er på lite mer fakta om MIG. Som grund har jag några frågor, de flesta lånade från denna goa tjejs blogg....

1. Bäddar du sängen?

2. Är du blyg?

3. Vad har du jobbat med tidigare?

4. Hur går du helst klädd?

5. Snarkar du?

6. Är du morgon eller kvällsmänniska?

7. Har du blivit sydd någon gång?

8. Har du några tatueringar?

9. Har du badat naken utomhus?

10. Var ligger din mobiltelefon då du sover?

11. Vad gjorde du igår?

Då kör vi!

1. Jag bäddar nästan aldrig sängen, sen vi flyttade ner sovrummet i källaren. Och det är SÅ skönt att slippa! Får vi främmande, så går nästan aldrig någon ner där i alla fall....Förr om åren kunde jag inte gå utanför dörren utan att bädda, men den dumma tanken har jag jobbat bort -tack och lov!

2. Jag kan uppfattas som riktigt blyg i en större grupp. Är det totalt okända människor, så säger jag nog i princip ingenting...och även om det är människor jag känner igen, så blir jag väldigt blyg då jag måste prata på "beställning". Ex då man ska presentera sig för varandra. De som känner mig väl, VET att jag inte alls är blyg -snarare pratglad och fräck i munnen. Att träffa en okänd människa har jag absolut inga problem med, men allt beror på situationen och dagsformen.

3. Jag har tidigare jobbat inom handels. Med SPEL & ATG bl a på en tobakshandel. På Pressbyrån. Som kommunal dagmamma. Frukostvärdinna på hotell. Sen övergick jag till vården....

4. Jag klär mig numera nästan jämt i svart -tråkigt nog. Men hemma går jag ALLTID klädd i lösa och lediga plagg, såsom mjukisbyxor, onepiece mm

5. Jag snarkar. Rejält dessutom, till min familjs stora besvikelse.....

6. Jag är en kvällsmänniska, och har alltid varit! Det är nog ett måste om man ska klara av att jobba nätter. Jag dammsuger och bakar mycket hellre klockan 00.00, än på en förmiddag.

7. Jag har blivit sydd på några ställen där jag har tagit bort fula födelsemärken. Och så blev jag sydd då jag opererade min hallux valgus (knölen vid stortån). Och så efter mina tre barnafödslar också -så klart.

8. Jag har flera små tatueringar. Jag är nog en -som min tatuerare säger- "smygare". En liten stjärna snett bakom örat. Ett fyrklöver på foten. Anno 1974 står det på handledens insida. Och så ett egendesignat litet tecken -där mina barns första bokstav i deras namn är sammanflätade- på handens ovansida, nedanför tummen.

9. Jag har badat naken utomhus, och gör det gärna om och om igen! Dock på privata stränder enbart. Jag älskar att bada, och får sällan nog av det. En gång i tiden blev jag och mina barns pappa erbjudna att följa med på semester (med ett annat par) till en nudistcamping. Men naej, där går gränsen för min del....

10. Min mobil ligger alltid nedanför min sida av sängen på laddning då jag sover -dock alltid på LJUDLÖST. Mobilen är TYVÄRR det sista jag tittar på innan jag somnar, och det första jag kollar av då jag vaknar. Jag som en gång i tiden var oerhört rädd för allt vad strålning hette...men bekvämligheten överskuggade visst alla eventuella faror med tiden.

11. Igår (måndag) så försökte jag sova på förmiddagen -med uselt resultat- i o m att jag skulle jobba natt. Då jag tagit mig upp åkte jag och mötte upp en tjej som skulle sälja två stycken regissörsstolar till mig (som ni ska få se bilder på sen) Sen åkte jag in till Falu Djursjukhus för att hämta hem våran katt Klara. Efter lite gosande med henne och "dagens telefonsamtal" med FRUN så bar det av till min 13-åriga dotters skola (i sällskap av mamma och pappa), där det bjöds på teater. Direkt efter det gick jag hem och åt samt tog en dusch, för att sedan bege mig mot jobbet och nattens väntande skift.

DET VAR DET, DET!

Den som vill och känner sig manad, får naturligtvis besvara dessa frågor på sin egen blogg. Nästa gång som jag skriver lite längre text, så tänkte jag ta upp något som vi sällan talar öppet om. Nämligen DÖDEN.

Kram på er!//Linda

Skosamling och katten Klara hemma igen

Hej bästa ni! 

Idag mår jag mycket bättre. Eller rättare sagt -nu har all luft precis gått ur mig. Det känns som att jag skulle kunna sova ett dygn -eller två- men istället så ska jag iväg och jobba natt. Nåväl. Huvudsaken att våran älskade katt Klara äntligen har fått komma hem igen (idag) Jag har legat vaken hela natten tills idag (måndag), och då jag väl lyckades somna framåt småtimmarna (ca 06.00), så vaknade jag stup i kvarten för att kolla att jag inte missat något samtal från veterinären....

På eftermiddagen ringde veterinären så till slut. Och då var jag UTOM mig av oro! De visste inte vad hon drabbats av. Troligtvis ett virus, eller att hon ätit något olämpligt. Så nu får hon gå på specialfoder ett tag (för magens skull) Lite spak är hon, men annars pigg. Några tusenlappar fattigare är jag, men hon är naturligtvis värd varenda krona!

Det är verkligen nackdelen med att ha djur. Då de blir sjuka/mår dåligt eller dör...Men det positiva väger ju -tack och lov- upp det hela!

Jaha, dags att förbereda sig inför kommande nattjobbet! 

Kram Linda

Ps. Bilderna överst visar min samling av gamla barnskor förresten.

Sliten bänk & deppigt....

Här har ni den nya s k möbeln som jag har fyndat! En bänk som -i mina ögon sett- är enormt fint sliten! Den ska absolut INTE målas, utan den ska få fortsätta vara så här perfekt sliten. Riktigt VINTAGE....

Den står nu nere i sovrummet, och vi får se om den blir kvar där eller ej? Bilderna är lite gryniga p g a mörkret där nere i källaren. Och tycker ni att golvet ser skitigt ut, så är det märken efter alla gånger jag har dragit möbler och flyttat runt (=nackdelen med vitmålade golv)

Naturligtvis så ska Milla vara med mig, så ni får ett par bilder på henne med. Hon är lite extra mammig nu, för hennes syster Klara ligger inne på djursjukhuset.

Hon har spytt i flera dagar, och fick igår inte behålla maten. Och efter telefonrådgivning med jourveterinären, så ville de att vi skulle komma. Och då blev hon kvar med dropp, plus att de bl a röntgade henne också.

Jag var helt inställd på att vi skulle få hämta hem henne idag (söndag), men veterinären ringde och berättade att hon inte ville äta...så hon blir kvar åtminstone en natt till. Veterinären upplyste oss också om att kostanden nu låg på ca 8000:-, och den stiger ju hela tiden....men tack och lov hade jag förståndet att försäkra våra katter direkt då jag skaffat dem. Men nog lär vi ju få betala en del själv i a f. Självrisk och ev 20% av kostnaden, tror jag? Kosta vad det kosta vill, har man djur måste man ta hand om dem också!

Fortsättning följer angående det....

Idag var det matdag för båda ormarna *varning för bild*

Och här nedan ser ni våran minsta orm...på jakt....efter mat....

De blir väldigt aktiva då de är hungriga, och söker då föda i terrariet.

Känner mig verkligen deppig och låg nu, jag saknar verkligen Klara. Jag är orolig och vill bara att hon ska komma hem igen....jag ska nog vila lite i soffan -få se om det känns bättre sen?

Kram Linda

Solsken utlovas!

Jag hörde att det skulle bli riktigt fint väder i helgen, och det uppskattas MYCKET -eller hur?! Bilden ovan är från en eftermiddag då solen sken in på fatet med snäckor (fatet, som för övrigt har fått flytta in i vardagsrummet)

Idag (fredag) är jag och Anders bjudna på inflyttningsfest hos en go vän, det ska bli kul! Och så ska jag hämta hem en "möbel" vilken skräll va i helgen. Jag törs inte ropa hej innan den står här hemma (eftersom käppar har satts i hjul förr av andra säljare), denna "möbel" är visserligen redan betald, så förhoppningsvis kan jag utlova kommande bilder.....*LÄNGTAR*

Trevlig helg på er!

Kram Linda

Pärlhyacinter i provrör

Idag får ni ett par bilder från mitt förra hem, som jag visade på en av mina f d bloggar.

Man ska aldrig säga aldrig. MEN. Jag tror absolut att jag kommer att vara lika vit i inredningen om exempelvis 20 år. Det känns verkligen som att jag har "hittat hem". Jag älskar det slitna, vita och oskuldsfulla. Ljuset. Harmonin.

Vissa inslag av andra stilar kommer jag definitivt ha genom åren. Jag hade tidigare inslag av industriellt. Och senast inslag av svarta detaljer. Men det slutar alltid med att jag återkommer till det vita. Det är min grund, och den trivs jag med -fortfarande- efter några år...år som blir fler och fler hela tiden.....

Huvudsaken är att man själv är nöjd. Man ska absolut inte anpassa sig för andras skull. Och vad vore jag utan alla bloggar/heminredningstidningar samt mina väninnor? Man kan aldrig få nog av inspiration, eller hur?

Kram Linda

Onsdag

Tittar bara in för att önska er en skön onsdag, snart helg (igen)....

Kram Linda