Fågelbo

Hallå!

Pust...äntligen har jag fått sätta mig i soffan efter att ha hållit igång oavbrutet i MÅNGA timmar. Jag och Anders har varit ute i minst 100 ärenden (varför blir man aldrig av med sådant...så fort man avverkat några, så fylls ju kvoten på...) Sen har jag fortsatt förbereda *den där hemlisen ni vet* samt matat ormarna, promenerat, nattat Anders och ja...äntligen -som sagt- fick jag sätta mig! För er som undrar varför jag "nattar" min sambo..så är det väl mer ett uttryck. Då vi har olika dygnsrytm, så tycker jag det är ett MÅSTE att lägga sig samtidigt -då jag inte jobbar natt- för att mysa, skeda och småprata och bara tanka kärlek och närhet. SEN då Anders har somnat, brukar jag gå upp igen (eftersom jag då oftast fortfarande är pigg)

Nåväl.

Mitt lilla fågelbo hänger med än, trots att det har några år på nacken. Dock har äggen gått sönder, men jag vände den hela sidan utåt. Idag (torsdag) hade jag tänkt PYSSLA lite, då jag har några ideér efter att ha blivit inspirerad av en inredningstidning. Ni får se VAD sen -om det lyckas, vill säga?

Nej, nu kom tröttheten över mig som en syndaflod. Men jag har fortfarande lite "måsten" kvar innan sängen väntar. Jag tänkte delvis söka ett par jobb -som intresserade mig.

Jag avslutar detta inlägg med att gratulera en av mina stora idoler på hans bemärkelsedag!

LEIG GW PERSSON- eller "professorn" inom svensk kriminologi, fyller nämligen hela 70 år idag.

Bild ovan lånad från nätet.

Hur många fler ouppklarade mordfall hade inte Sverige haft -om inte det vore för Leif?

Med detta så förstår ni nog att Veckans Brott hör till en av mina favoritprogram på TV, och att mitt intresse för kriminologi är STORT. Det har faktiskt varit en dröm att få jobba inom det området (sen unga år)...

Men så blev det inte. 

Nej, nu ska jag ta itu med de sista måstena för idag.

Kram Linda

Ps. Idag fick mamma-hjärtat sig en törn...min älskade son (som snart fyller 20 år) blev erbjuden att ta lastbilskörkort via arbetsförmedlingen. Och det har han pratat om och varit intresserad av ett tag. Men då -vi för säkerhets skull- kollade upp om det var möjligt med hans diabetes typ 1, så fick han avslag. Hans sjukdom stoppade hans "dröm"...och det KÄNNS i mamma-hjärtat, kan jag lova.....Han får fortsätta hanka sig fram ett tag till på sin praktikplats...