Hej bästa! Nu kommer det ett sånt där LÅNGT inlägg igen, hoppas ni står ut?
Som vanligt, visar jag er ett par bilder här hemifrån först. Inte mycket har hänt här hemma. I vanlig ordning.
Under veckan som gick, tog vi ÅTERIGEN en tur till det nerlagda mentalsjukhuset i Säter. Avdelningen (huset) med hög mur runt, där de farligaste fångarna satt. Denna gång skulle jag med in (hade jag tänkt) Men till våran stora besvikelse så var stegen borttagen....
På bilden ovan ser ni vad som mötte oss istället. Jag har faktiskt lite misstankar kring var, hur och varför stegen har tagits bort. Men det är bara misstankar.
Ja, ja. Nog om det. Ingen ska vara oskyldigt anklagad. Det kommer alltid att finnas folk som vill sätta käppar i hjulet för andra. Olyckliga människor. Utan liv.
Vill vi komma in, så kommer vi in. Punkt slut. Det är min bror som ni kan se klättrandes på bilderna.
Om vi var in eller inte, låter jag denna gång vara osagt.
Fasta paviljongen (som den kallas) ovan. Numera i väldigt risigt skick, tyvärr. Som jag sa -där satt de farligaste mentalvårdspatienterna förr.
Annars har vi plockat ner vårat hus (som vi ska få) under några dagar. Det är ett hus som är för stort för att kallas friggebod. Hoppas det ger er någorlunda uppfattning om det hela? Det stod nära vattnet vid våra grannars sommarstuga. Våra bästa grannar. De bästa grannar man kan ha. Snällaste. Här nedan ser ni en bild från deras sommarstugetomt, och vägen där ner mot sjön.
Tyvärr var jag inte med första dagen då de började riva tak, väggar och fönster. Då jag var med såg det ut som på bilden nedan.
Bara golvet och murstocken kvar. Tyvärr ska murstocken jämnas med marken. Mina svärföräldrar har en fyrhjuling, och det var den vi använde för att frakta alla delar och allt virke med -uppför backen. Mycket jobb, men vilken lycka den dagen då vi fått upp huset hemma här på tomten. Det blir nog troligtvis först nästa år.
De har en egen brygga som man kan bada ifrån. Och där "vårat" hus stod, ska de bygga ett nytt -lite större hus- med bastu/relax m m
Nere vid bryggan blev jag att fota en stor abborre som vilade i vattnet.
Lite dålig bild p g a fotandet genom vattnet dock. Men vad skönt det var att få bada mellan allt jobb. Då svetten lackade på oss alla, så kastade vi oss bara i sjön. Lycka!
Här nedan fotar jag till vänster om deras brygga. Det är en liten sjö med enbart några stycken stugor runtom.
Sönerna i grannfamiljen hade fångat en liten mört som de skulle försöka fånga gädda (?) med sen.
Mitt i allt rivningsarbete så hittade vi en bräda under golvet. Med gamla tidningar fastlimmade. klart att jag tog tillvara på den!
Den ska jag hitta en bra plats åt här hemma, visst var den fin?
Lördag kväll begav vi oss hem till bästa FRUN med familj. Lite kräftfiske stod bland annat på schemat. Och ute i skogen, så måste jag självklart fota och klappa/känna på alla slags djur....
Mina händer på bild nedan. Dock har jag redan hittat min prins, så någon puss fick den aldrig...*S*
En fin kväll till att börja med. Här ser ni några i gänget -samlade på båtbryggan.
Nedan min bonusdotter samt min ena bonusson med sambo. De följde med för att fiska fisk.
Och nedan ser ni det supersöta paret E och J. FRUNS äldsta dotter, och hennes pojkvän.
Mera grodor och paddor, det kryllade av dem.
Då det blev dags att kolla burarna -mitt i natten- så ösregnade det.
Ovan kontrollräknar FRUN och min Anders kräftorna.
Tio stycken på tre burar, och efter bara ett par timmar! Inte illa, va?
Här kan ni även se FRUNS lilla son- SÅ SÖT!
Läbbiga djur. Fiska dem kan jag göra, men ätandet överlåter jag åt andra.
Min min minsta dotter fick hela sju stycken kräftor i hennes bur.
Lite spex är aldrig fel *blink*
Min fina FRU.
Idag, söndag -bar det återigen iväg till Säter. Men denna gång för att gå på deras mentalvårdsmuseum. Det var min äldsta dotter som ville dit, så då tog vi med min andra dotter samt bonusdottern också (jag och Anders)
Museet ligger i väldigt vackra miljöer.
Och jag fick tillstånd till att ta EN bild därinne. Dock bara på några gamla patientsängar.
Ni kanske vet att jag själv jobbar inom psykiatrin, plus att jag har en hel del annan erfarenhet av psykiatri med mig sen innan -så intresset för detta är stort! Jag har varit på detta museum flera gånger tidigare, men kan aldrig se mig mätt av det. För varje gång lär jag mig något nytt.
Jag googlade på bilder från museet, och hittade lite på internet. Så här kommer några. Ovanför sängarna kan ni nämligen se bilder på patienter som har varit intagna på mentalsjukhuset. De dog för över 70 år sedan, så preskriptionstiden har löpt ut (säger man så?). Därför kan man visa dem, samt låta oss besökare ta del av deras journaler.
Ni kanske ser att en av patienterna (på bilderna ovan) är cp-skadad. Sådant klassades ju förr som psykisk sjukdom. Andra exempel som klassades som psykisk sjukdom var demens och alla former av missbruk.
Annars i museet visas det hur man förr spände fast sina patienter. Det förekommer ju visserligen än idag (på våran avdelning, exempelvis) Men det är tack och lov inte lika vanligt längre.
En av alla patienter sydde en mycket omtalad klänning. Ni kan se hur den ser ut -nedan. Hon tog vad som fanns till hands. Och på flera ställen har hon broderat in ordet BÖDEL, då hon hade stort intresse för avrättningar....
Här nedan kan ni se hur de lät patienterna ta långbad. Enbart huvudet fick sticka upp (genom ett hål i skynket som ej syns på bild) En vårdare satt alltid bredvid, och patienterna kunde få ligga i dessa bad MÅNGA timmar åt gången. Det resulterade i att det fick både kissa och bajsa i vattnet. Vattnet tömdes då mellan varven.
Hädanefter kommer mina egna bilder igen. De ovan var alltså lånade från nätet.
På museet får man höra om många olika människors tragiska öden. Guiden berättar bland annat att man förr inom familjen ofta låste in -de av sina familjemedlemmar- som ansågs vara sjuka eller "galna", i exempelvis källare och burar. Det finns dokumenterat. Psykofarmakan kom ju först på 50-talet, så innan medicin fanns så spärrades många in på dessa mentalvårdssjukhus. Få fick dock lämna sjukhusen, utan de flesta blev kvar där resten av sina liv.
Det berättas bl a om en ung kvinna som hastigt dog i feber (hon ansågs vara autistisk) Under obduktionen hittade man en hårnål i hennes urinblåsa.
En annan kvinna dog på operationsbordet under en ECT-behandling. Det är en elbehandling som man använder sig av än idag. Då jag gjorde min praktik inom vuxenpsykiatrin, så utförde de dagligen dessa behandlingar. Och jag var då ofta med. Man får elektroder fastsatta på huvudet, som sen kopplas på och som resulterar i att patienten får kramper och anfall. Man är sövd under hela ingreppet. Detta används ofta vid djupa depressioner samt vid allvarliga självmordstankar. HÄR kan ni läsa mer om det.
Jag kan erkänna att jag själv blivit erbjuden detta då jag mådde som sämst. Men jag vågade inte chansa då jag tycker det är för dåligt forskat kring biverkningarna detta ger. Idag mår jag bra, men får lite ångest av att skriva om det hela. Så nu fortsätter vi!
Bortanför museet finns en kyrkogård. Där begravdes förr ca 800 patienter som dog på mentalvårdssjukhuset.
De flesta som begravdes här var OMYNDIGFÖRKLARADE. Många av dem som inte hade någon familj, eller andra personer som efterfrågade dem -hamnade här.
Långt ifrån alla fick ett eget kors.
Skrämmande, men ändå en fridfull plats på något sätt.
Det är dock omöjligt att bli berörd av alla dessa människors tragiska öden.
Kyrkogården ligger fint bredvid en sjö. Tyvärr har det även tillkommit en stor golfbana alldeles intill.
En del kors står det namn på....
Vissa kunde även få ett kors uppsatt här, utan att bli begravda. Istället fördes deras kroppar vidare för obduktion samt forskning kring deras sjukdomar.
Hade jag varit själv, hade jag gärna stannat längre....
En vit vacker fjäril tillät mig att fota den från alla vinklar och vrår. Jag såg det som ett tecken.
Tecken på frid....
Sen får vissa kalla mig galen, om de vill *haha*
Vakna?
Detta var lite av vad vi har gjort den senaste veckan. Imorgon är det åter jobb för min del. Men bara en vecka, sen har jag ytterligare två veckors semester.
Vi ses dock snart igen!
Kram Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar