Vilken underbar dag vi har haft här i Dalarna, med strålande sol! Annars kan jag väl inte direkt påstå att dagen varit så underbar. Man mår väl som man förtjänar? Och igår hade vi nog nästan lite FÖR TREVLIGT ;) Vi var ute en sväng och dansade och hade allmänt skoj!
Jag hade sådan lust att skriva av mig lite då jag kom hem i natt...Jag blir så förundrad över hur folk kan vara, och även över hur mycket de kan veta om mig (trots att de aldrig ens pratat med mig) Jag och Anders stod och växlade några ord med T -ett ex jag tidigare levde med i nästan fyra år, och som vi båda känner- då hans sk "tjejkompis" (som vi aldrig ens pratat med) mitt framför våra ögon drar honom bort från mig (!?), med tydligt markerande att han INTE skulle prata med just MIG ?!? Tack och lov reder T upp situationen genom att säga åt henne att det var lugnt, och så kom han tillbaka till oss. Men själv stod jag bara som ett frågetecken (åter igen)
Jaa...tur att alla andra har så mycket åsikter om mig, så slipper jag tänka själv *haha* Jag undrar dock vem av oss som är mest lycklig? De som måste snacka skit om mig, eller jag? *blink*
Nåväl! En annan situation som ibland brukar uppstå -inträffade även den -igår...Det faktum då någon ytlig bekant kommer fram till mig och berättar att de läser min blogg, och att denne i fråga tycker så mycket om den (Tusen tack P för dina fina ord- om du ser det här!) Jag blir dock så generad, rörd och förvånad då!
Och som vid andra gånger -då liknande situationer som denna uppstått- så börjar jag fundera över vad jag vill uppnå med mitt bloggande? Jag måste ju ha ett behov av att synas på något vis? Men får det samtidigt inte att gå ihop, eftersom jag blir så dödligt generad då jag får beröm IRL?
Jag har ALLTID haft svårt att ta emot komplimanger (även om det så klart glädjer mig enormt) Ett exempel: För en stund sedan i soffan hade jag och Anders en diskussion...vi såg en kille på TV vara romantisk mot sin tjej, och vad han svarade på frågan om VAD han sett hos henne. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att fråga Anders då samma sak -vad det var HAN såg hos MIG då vi först träffades? Det första han sa, var att jag ju vara så snygg...Direkt svarade jag tillbaka att han var töntig. Inte tack, och att jag kunde suga åt mig av komplimangen, heller...:/
Ja, ja...jag antar att jag aldrig kommer få svar på min fråga vad mitt eget syfte med mitt bloggande är. Och jag antar att jag får acceptera att det pratas om mig bakom min rygg (både positivt som negativt) Jag får ta båda sidor som en komplimang eftersom jag tydligen måste vara väldigt intressant som person? ;)
Nu till något annat!
Igår fick jag träffa våra "bebisars" kattpappa! Och det är då otroligt hur lik våran Milla är sin far (se bild nedan) Och det roliga är att hon dessutom är oerhört lik honom i sin personlighet också..Lite skygg, men väldigt trogen sin "tjänare". Jag förundras ofta över detta då jag ser likheten i de båda...
Sen missade ni väl inte sista Delfinalen av Melodifestivalen igår? Nu är cd-skivan inhandlad till min samling, och man kan äntligen få lyssna lite mer på låtarna! Har ingen riktigt favorit än, faktiskt :O Ovanligt för att vara MIG :/
Men jag måste ju dra en liten "jag mötte Lassie"...En av killarna bland dansarna/körsångarna (de kallar sig Husbandet), kommer från Borlänge. Han heter Martin Redhe Nord (se bild nedan), och han visades en hel del på TV just i gårdagens delfinal. Jag har jobbat lite med hans pappa, MEN! Han och hans gamla "partner in crime" Thilda Söderström sjöng faktiskt på vårat bröllop (då jag gifte mig med mina barns pappa) Detta är en klassiker jag alltid drar upp, så fort jag ser någon av dem på TV...så de som umgås med mig börjar säkert snart ledsna på mitt "tjat" Haha!
Hur som helst! Så kan jag väl bjuda även ER då också på min pinsamma grej som jag gjorde igår då vi var ut :/ Dag Finn, minns ni honom? Han som var frontfigur i 80-tals bandet Sha Boom, de som hade
hiten R.O.C.K? HAN uppträdde i a f igår på liljan (dansstället vi var på) Och självklart var jag tvungen att be om en autograf efter spelningen då jag sprang på honom på golvet, men då hade han ingen penna på sig....*pinsamt nog svarade jag bara jaha, för att sedan gå därifrån med svansen mellan benen*
Ja ja, nu vill gubben min ha hjälp av mig, så nu får det vara nog med "utlämnande" för idag!
Vi ses och hörs snart igen, tack för att ni tittar in här och gör min dag!
♥
nyast.jpg)
