Åh vad jag ler när…
…jag läser dina ord, skriver jag till rara läsaren Linda som kommenterade på bloggen
i förrgår.
i förrgår.
Jag fortsätter:
‘Tusen tack! Jag uppskattar dem otroligt mycket. Å nästa gång haffar du mej, visst!
‘Tusen tack! Jag uppskattar dem otroligt mycket. Å nästa gång haffar du mej, visst!
Jag tror inte jag uppskattar det lilla i vardagen för jag kan ju för tusan inte göra det lilla. Inte ens hämta ett iskallt glas vatten åt mej själv. Eller ta upp det där skräpet på golvet. Med mera. Faan.
Men jag uppskattar människorna i min närhet och när jag får en smarrig nygräddad pizzatugga i mun’. Som strax! Och när någon hjälper mej att klia mej i huvet. Fasiken, det kliar som attans! -Baaabe, kan du klia mej i huvet?! -Aah’, vad skönt! -Tack.
Fasiken, det kliar som attans! -Baaabe, kan du klia mej i huvet?! -Aah’, vad skönt! -Tack.
Nånting litet, Stort för mej.
Puss, fia.
Min (Lindas) kommentar till Fia på hennes blogg följer nedan:
Hej du fina! Såg dig häromdagen på lindex, och fastän jag inte alls känner dig så blev min spontana reaktion den att jag ville springa fram och ge dig en kram för att jag blev så glad av att se dig. Men tack och lov hejdade jag mig då förnuftet tog ner mig på jorden igen och jag insåg att du inte har en aning om vem jag är Tänkte om jag skulle gå fram och presentera mig och säga några väl valda ord om hur mycket jag uppskattar dina blogginlägg, men fegade ur….
Tänkte om jag skulle gå fram och presentera mig och säga några väl valda ord om hur mycket jag uppskattar dina blogginlägg, men fegade ur….
Du var så fin där du satt i din permo, med en ass vid din sida. Tänker ofta på dig och på hur modig du är. Vilken styrka du besitter, och vilken enorm livsglädje. Ibland undrar jag om det krävs att man ska bli sjuk för att kunna uppskatta det lilla i vardagen? Naturligtvis förstår jag att även du har dina mörka stunder, men tycker att du i det stora hela verkar besitta en större glädje än vad många andra ”friska” människor har….
Jag beundrar dig verkligen…längtar nog lika mycket som ni gör tills ni får flytta in i villa Roman. Så glad för eran skull 
Kram Linda
Ps. Hoppas du kan ta mitt beröm utan att tro att jag för den skullen är en stalker
Underbara Fia och hennes blogg finner du HÄR....
♥
