Mitt i myset ringer telefonen. Anders får en jourutryckning. Lördag kväll. Två timmar i bara resväg tur och retur. Med en suck sätter jag mig och knåpar ihop en krans (se bilden) Jag som redan varit ensam hemma nästan hela denna vecka (också). Bara denna dagen har Anders tillbringat borta på ett sammandrag med de handikappade han tränar i innebandy. Sen gick han direkt på jouren.
Men snart älskling, snart. Snart får vi vara tillsammans 24/7. Bara vi två, och med solen (förhoppningsvis) som sällskap. Det behöver vi. Längtar.
♥
Ps. Heja alla mammor -som likt mig- älskar Saade. Och dig med Lisa -Danny är inte heller fel ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar