LITE ommöblering har redan skett här i vardagsrummet. Denna gång var det ett nödvändigt ont eftersom jag i helgen hittade ett terrarium som jag kände att våran lilla Donna bara MÅSTE ha *blink* Så nu står mina madonnor där det lilla terrariet stod innan.
Tog med mina andra hjärtan på bild också, då de låg i samma soffa så fint....
När jag kom upp låg de ännu mer tätt, och tvättade varandra -så då sprang jag efter kameran...*ler* Det röda ni kan se framför dem är inte en blodfläck, utan ett löv som de fått med sig in.....
HÄR -är då det NYA terrariet. STORT och bra, och dessutom mycket finare än det andra. Hon hade absolut inget behov av ett större ännu, men jag tyckte detta var så bra -och till bra pris....Nu funderar jag dock på om jag ska ha det tomt ovanför, eller sätta upp en hylla eller tavla. Därför sitter det fortfarande kvar en krok efter spegeln som tidigare satt där.
Och nu kommer en bild på ORMEN igen *varning*
Som ni kan se -så måste katterna numera gå ut då vi tar fram henne. Speciellt Milla (på bilden), är ju då VÄLDIGT intresserad *blink, blink*
Jag fick en anonym kommentar från en läsare som undrade hur jag -som kallar mig djurvän- kan ha vilda djur instängda? Först tänkte jag inte ens besvara den frågan, men jag gör det ändå denna gång. Men jag tänker absolut inte skapa någon debatt (det orkar jag inte med) Kommer det fler kommentarer ang detta, så publiceras de ej. Men här kommer min åsikt.
Jag är emot bur i djur (eller djur i fångenskap om vi säger så), det är jag. MEN. Jag VET att de djur JAG har som husdjur har det mycket bättre hemma här än i en djuraffär eller hos många andra (som kanske inte skulle bry sig lika mycket om djurets mående som jag/vi gör)
HAR MAN DJUR, SÅ SKA MAN TA HAND OM DEM PÅ BÄSTA SÄTT! Man ska ge dem den omvårdnad de behöver, se till dess speciella behov, ge dem LUGN OCH RO, ge dem färsk mat och rent vatten samt ösa kärlek över dem. De ska ha möjlighet att röra sig fritt och även få veterinärvård vid behov. Klarar man inte det, ska man avstå från att ha djur.
Skulle jag veta att det verkligen hjälpte djuren om JAG lät bli att köpa dem (med det menar jag att de skulle släppas "fria"), skulle jag -utan tvekan- låta bli. Men djur i fångenskap kommer alltid att finnas (tyvärr), och då får man se till att de har det så bra som de kan ha det! Var sätter man gränsen för vilka djur som ska få gå fria? Kor går inte fritt. Inte grisar. Inte hundar (som är kopplade) exempelvis. Min orm skulle dö direkt om jag släppte ut henne i naturen, då hon är ett exotiskt djur som behöver värme....Skulle jag kunna rädda alla världens djur, skulle jag genast göra det. Men -som vi alla förstår- är det en omöjlighet. Jag får dra MITT strå till stacken (och behandla de djur JAG har så bra jag kan), det är allt jag kan göra.
Mmm, dubbelmoral kan hända. Och är det så att fler tycker att jag inte har rätt att kalla mig djurvän, så OK. Fine. Huvudsaken JAG vet med mig att mina djur lever ett MYCKET gott liv hos oss. Hon jag ex köpte terrariet av hade haft det för varmt till sina ormar -så de dog. Själv har vi två termometrar i terrariet, och jag håller mycket noggrann koll på att det är RÄTT värme....
Kom ihåg också att detta är MIN blogg, och MINA åsikter. Finns det någon som tycker annorlunda, eller som på annat sätt inte gillar det jag skriver så behöver ni inte besöka denna sida. Jag är mycket väl medveten om att vi alla har olika åsikter. Jag kan absolut ta kritik och/eller bli ifrågasatt, men det är inte därför jag bloggar. Och jag vill inte ha något diskussionsforum på denna sida. Hoppas ni kan respektera det.
Nog om det. Nu ska jag försöka få lite gjort här hemma.
Kram Linda
Tillägg: Jag kom på en sak jag ville lägga till ang detta med vilda djur i fångenskap. Då vi var i Turkiet i maj, så simmade ju jag med vilda delfiner (på ett delfinarium) Och det gjorde jag av rent egoistiska skäl, bara för att jag ville komma dem nära...Först tyckte jag så synd om dem för att de tvingades vara i bassänger istället för ute i havet -MEN- efter att få ha umgåtts med dem och sett samspelet mellan dem och dess tränare, så ändrade jag uppfattning. För sådan enorm kärlek som fanns mellan delfinen och dess skötare -trodde jag aldrig var möjlig! Delfinen verkligen ÄLSKADE sin tränare och ville ha dess uppmärksamhet hela tiden. Delfinen verkade må väldigt bra, och njöt verkligen av att ha oss runt omkring. Så jag är oerhört glad att jag fick göra den positiva upptäckten.
Inte ens då jag måste döda en fästing -som setat på katterna- kan jag göra det med "glädje"...de är ju också levande varelser som egentligen har rätt till att leva (trots att de räknas som ohyra) Jag dödar dem för att skydda katterna och oss själva mot sjukdom, men visst känns det....Att ge ormen mat känns inte heller kul. Men då försöker jag stänga av känslorna och tänka på näringskedjan (se bild nedan). Jag vet att de möss våran orm får, har dött på ett mycket skonsamt sätt...Vi äter ju djur -som människa- också, för att överleva....Förut var jag emot jakt på ex björnar och älgar också, men har sedan insett att beståndet tyvärr måste minskas emellanåt, innan de blir för många....
